Nervös

Jag vet inte riktigt varför men jag börjar bli lite nervös faktiskt. På torsdag får vi vårt fullständiga svar på fostervattenprovet o även obduktionsrapporten. Nånstans inom mig är jag väl kanske orolig över att dom ska säga att "ja, hon hade ju turners syndrome som går att leva med utan problem o cystan hade vi ju kunnat operera bort o i övrigt såg allt bra ut, så det här var ju kanske lite förhastat av er att mörda er lilla bebis"

Antar att man i alla beslut oavsett vad det gäller hyser en inneboende rädsla av att fatta helt o hållet FEL beslut. Jag försöker lugna mig med att jag inte hade nåt fostervatten iaf, vilket inte går att tillsätta eller stimulera fram en produktion av, och därmed var förutsättningarna för att bebisen skulle överleva inte stora iaf. Så de andra proverna spelar egentligen inte så stor roll. Men ändå börjar man ju fundera fast man inte ska....