Vår vs baksidan

Sen har vi varit ute i "skogen".
Vår skog består mest av ett par halvförmultnande träd som står utslängda lite huller om buller i en smal remsa utefter huset, men ungarna älskar o traska omkring i sin skog. Och dessutom är det enda stället på tomten utan snö, och snön har vi definitivt tröttnat på vid det här laget.


På det här kortet ber jag henne att INTE äta mer snö. Lägg märke till att jag skrev mer innan jag skrev snö. Hon äter så jäkla mycket snö så jag blir tokig. Spelar ingen roll om jag försöker med att det finns bajs i snön, hon käkar glatt ändå o visar inga som helst tecken till att lyssna på mig.
- Titta mamma, vilken fin blomma (första vårblomman vi sett).
- Oh, jättefin, vet du vad den heter?
- Blåblomma.
- Nästan, blåsippa. Och den är fridlyst vilket betyder att man inte ska plocka så många.
(4 blåsippor senare)
- Plocka inga fler nu, då blir det inga kvar.
- Men jag tycker om blommor, jag vill ju bara krama dom.
- Men dom är fridlysta för att det inte finns så många, så man ska inte plocka alla.
- Men det finns många här, jag vill krama dom.
- Man kan inte krama dom.
- Kan man äta dom då?
- Nej, man kan inte äta dom.
- Vad kan man göra då?
- Man kan titta på dom.
- Äsch

Sen blev det att pulsa tillbaka o storhöna valde en annan väg än den vi trampat upp innan, så hon fastnade såklart. På baksidan går det fortfarande upp till knäna på henne.


Sen tyckte lillhönan det var helt ok att doppa en kall, olagad plätt i påskmust o sörpla i sig till fika när vi kom in. Hur mina ungar kombinerar sin mat kan man ju undra?