Och som vanligt har filmen i inlägget inget att göra med texten i sann Bullen-anda

Eftersom jag är så där äckligt positiv ska jag berätta nåt häftigt för er.

Jag vaknade av att miniägget satt o sjöng i sängen. Hon skrålade för full hals, var glad o kröp omkring. Så där så jag satte hjärtat i halsgropen för hon var så nära kanten och jag faktiskt skulle önska hon haft en spjälsäng. Men hon skrattade och hävde ur sig sina långa obegripliga haranger o då och då ville hon kramas.

Omöjlig att stå emot.

Trots att kl var 2.48


Men efter lite välling o med nappen i högsta hugg började ögonen gå ihop igen. Segt föll de ihop o en mammas trötta, värkande ögon kunde äntligen stängas de med. Men hon är en liten fighter den där lilla för plötsligt var sången igång igen. Mamman tog då tjuren vid hornen på en gång o vaggade bebisen i famnen vilket funkade alldeles utmärkt. Bebisen vaggades en extra stund för säkerhets skull.

Åter i sängen uder varma täcket kunde nu mamman slappna av till ljudet av en tungt andandes bebis. Bara för att vakna 10 min senare, av ett lågt grymtande som lät som nåt avgrundsgurgel. I panik vänder sig mamman om och tror att hennes bebis satt nappen i halsen. Men inte, där sitter en glad bebis o skrattar åt sin förvirrade mamma.

Kl är prick 3.48

Återigen gungning o bebis slocknar. Då kommer två andra springande hönor som tycker mammas säng verkar bättre. Eller så har de hört den sköna sången. Tack o lov ingen bebis väckt, ingen mer munter sång hördes o vi fick sova en timme längre på morgonen än vi brukar.


Välkommen härliga dag!