onsdag 22 september 2010

Kom, vi smiter...

Jag har absolut inget emot anonyma kommentatorer, jag är varken känd eller populär så även de anonyma kommentarerna brukar vara positiva. Men när man loggar in o ser att man har en kommentar på ett över 2 år gammalt inlägg, där personen dessutom skriver att den följt min blogg ett tag nu (på engelska förstås) då har jag lite svårt att ta till mig det på allvar.

Men det var väl ett alldeles utmärkt inlägg antar jag, så nån dag då jag känner mig lite nere ska jag ta åt mig iaf o låtsas som om denne person faktiskt följer min blogg. Märkligt nog fanns ingen länk jag skulle följa eller blogg jag skulle kika in på. Hmmm, kanske är någon trots allt som beundrar mig så mycket....

3 kommentarer:

sara sa...

Bra val av inlägg iofs

Ja jösses ja, det glittrade verkligen i ögonen då när de trodde att de skulle komma undan inne på HM

hönsmamman sa...

Haha, ja bra val, men jag tror inte att personen fatta ett smack av texten.

Antar att du drog på munnen redan vid rubriken dock =)

Vad kul dom hade då, den sommaren o innan. Storhöna var med på varenda galet upptåg som tänkas kunde. Hjälp vad vi sprang =)

saramed sa...

jepp!
Ja jösses, bra motion