Jag och min hjärna

Idag fick min hjärna helspatt. Det började med att vi bestämde jag o storhöna att jag skulle komma tidigare till skolan så skulle vi öva tillsammans o åka skolbuss hem. Min hjärna hörde: Hm, då ska du alltså GÅ till skolan först och det bör bli en del kalorier extra så varför inte unna dig en dubbel-japp? Jag skrattade bort hjärnans förslag men innan jag skulle åka hemifrån för att göra sista snabbhandlingen innan helgen började det liksom trycka i huvudet. Alla små undanflykter o rättfärdighetsfraser poppade upp.

- Du har varit SKITDUKTIG i 2 veckor, nu vet du att du kan så unna dig en liten gobit du.
- Du ska faktiskt GÅ idag så den lilla biten går du av dig direkt.
- Så många kalorier ÄR det faktiskt inte i en Japp, hoppa över kvällsmackan bara...

Sen kom de lite grövre på hoppen då min kropp fortfarande var skeptisk


- Är det verkligen SÅ himla farligt med lite choklad?
- Vad är livet om man inte kan få unna sig IBLAND?
- Du är mer än förtjänt av detta...

Så innan jag åkte petade jag i mig två ägg. Det stod mig upp i halsen för jag var inte hungrig o sen åkte jag till affären med tomburkarna och lämnade plånboken hemma. Väl i affären hade suget minskat något och eftersom jag hade lovat storhöna att köpa en grej som jag hade haft bort för henne så var budgeten tajt. Det fanns helt enkelt inte utrymme för någon Japp efter att potatis, lök o leksak var inscannade insåg jag. Puh!

Gäller o ha sina små knep för min hjärna är helt fantastisk, jag tror den lever sitt egna liv. Jag sabbar för den och den är skit-piss på mig nu. Ungarna ska få handla sitt fredagsmys på Ica i Orsa för där är jag portad från gottiset som sagt så den lär bara bli surare o surare. Tror jag ska hoppa över skolbaket oxå och bara köpa en påse bullar...