Alla vägar bär till... choklad...

Idag har storhönan haft 7-års kalas för tjejerna i klassen. Totalt blev det 11 galna tjejer som höll fanan högt på Lekkompaiet i Mora. Lagom tills vi ska sätta oss och äta pannkaka så talar en tjej om att hon ska ta det lite försiktigt med ätandet för hon har kräkts massor med gånger.

- Eh, jaha. Men det kanske var länge sen nu så du kan äta ändå, undrar jag lite trevande?
- Det var hela fredagen och lördagen, säger hon då!

Så nu känns det som jag har ett par val att ta ställning till. Jag skulle kunna ge upp redan nu och förbereda mig på magsjuka. Då skulle jag kunna passa på att äta en massa choklad för jag kommer ändå kräkas upp allt om ett dygn och då ligger jag ju lite plus minus noll. Eller så skippar jag chokladen och kräks en massa och blir ännu smalare. Eller så klarar jag mig, för vad ungen egentligen menade var att hon var sjuk FÖRRA helgen, eller så har hon ingen koll på dagarna och hon var egentligen sjuk i tisdags, eller så var det dåliga räkor hon fick i sig typ och inget smittsamt.

Men egentligen så har jag bäst odds med min vanliga (o)tur att jag klarar mig OM jag vräker i mig choklad för då har jag skyfflat i mig massa onyttigt o sabbat mitt nya liv helt i onödan och det låter som mig... Känns som att det talar för choklad, eller hur... För allas skull liksom...