Tagen för given igen

Jag gillar känslan av att bli tagen för givet. Nu lät det kanske inte riktigt som det skulle, för vem gillar att bli tagen för givet. Men en del i min omgivning tar mig för givet på ett positivt sätt och jag har svårt att komma på något bättre ord. Personalen uppe i Skattungbyn är ett exempel. Jag känner mig inte riktigt som en vikarie där. Sist jag var där skulle jag vara där i två dagar och "B" frågade mig om jag ville planera nåt eller vad vi skulle hitta på som om jag helt naturligt ingick i den ordinarie personalen. Där uppe är man inte bara - där ÄR man!

Detsamma gäller SMD. Att dela ut tidningar var ett sommarjobb som blev ett hoppa in lite hit o dit vid behov och jag känner mig nästan faktiskt som en fast vikarie trots att sommarjobbs-perioden gått ut för länge sen. De lämnade av en julklapp innan jul och idag ringde de igen. Först drog jag mig för att svara för jag vill verkligen inte ut o cykla i kylan o snön, men kom på att det är lördag o cykeldistrikten kör inte söndagar och på mån-tis är jag i gävle. Så jag skulle kunna svara relativt riskfritt tänkte jag. Det visade sig att de ville veta om jag ville följa med hela gänget ut o på galej o äta middag. Lite firma fest så där. Då känner jag oxå mig så där positivt tagen för givet. Man är inte bara vikarie - man ÄR liksom självklar. I like!