Friluftsliv á la Hönorna

Idag har vi gjort en utflykt till Grönklitt. Vi hade härligt vinterväder och runt -10 grader så skidorna packades, vagnen lyftes in i bakluckan och pulka-madrassen knölades in samma väg. Barnen kläddes efter lager på lager principen och farmors hemstickade sockor satt på allas fötter. Vi var redo! Eller ja, Storhönan vägrade ha varmtröjan under jackan och valde en för liten mössa men annars var vi redo.

Vi hämtade upp en mormor på vägen som bidrog med varm saft och bullar som mormödrar sig bör, och kvart över ett var vi uppe. 16 minuter över ett började storhönan klaga på att hon frös. Då hade vi knappt öppnat bildörren än. Eftersom jag hade packat ner hennes varmtröja just-in-case-vad-var-det-jag-sa så krånglade vi på den. Men hon skulle definitivt inte åka skidor längre.

13.20 vägrade hon gå av madrassen för att hon frös och var fast besluten att sitta still och gråta/gnälla/skrika/tjata om att hon ville hem var rätt metod för att få upp värmen.

13.22 var hon helt övertygad om att hon skulle frysa ihjäl och aldrig bli varm mer

13.23 tvingade jag av henne från madrassen i hopp om att hon skulle känna sig varmare av att gå

13.25 grät hon otröstligt att hon ville HEEEEEM, hon höll på att frysa ihjäl, hon ville inte dö

13.28 gav vi upp o satte oss i bilen igen och åkte hem.

Vår utflykt varade i ca 15 minuter och SÅ kallt var det inte, men jag kan inte säga att jag har några frilufts-ute-i-alla-väder-barn direkt. Lillhöna ville inte heller vara ute men hon skrek inte som besatt iallafall. Så när vi kom hem pep de in illa kvickt och jag o miniägget ägnade en lång stund åt att åka madrass på vår tomt istället. Hon ville minsann inte in istället.