Mer höst

Jag rör mig, alltså går jag

Spinningpasset var fullt idag så jag tog en promenad medan jag väntade på storhönans dans. Inte helt fel i detta underbara höstväder. Jag gick förbi systemet för att kolla så inte systeryster glömt bort att vi ska boxas idag och jag såg nog lite lustig ut där jag stod och svängde med armen fram och tillbaka trots att jag stod still. Men jag hade min nya löparklocka på mig och den börjar pipa om man står still. Det är som om den säger "hallå fettsäck, varför står du still? Rör på dig!"

Ja tänk om man kunde få ett eget rum!

Storhöna är för sjuk för skolan men för frisk för att ligga under en filt i soffan o se på barbiefilmer hela dagen. Och det värsta är att hon blir rastlös. Och rastlös betyder att hon vill möblera om. Hon vill ha nytt rum. Och denna gång vill hon köra ut tuppen o mig ur våra (eller egentligen allas som det är nu) sovrum. Hon tycker vi kan flytta ner i arbetsrummet eftersom Lillhöna vill ha kvar sitt rum. Jag jag måste erkänna att jag även drömmer om ett sovrum med en riktig säng o inte madrasser på golvet från vägg till vägg som det ser ut nu.

Och hur mycket jag än kunde önska att alla barn hade var sitt litet sött rum de kunde leka på, men som alltid var städat, så har jag denna gång sagt blankt nej. Att inte få sova på nätterna för att springa i trappor är värre än att åtminstone få ligga still i sin säng under massa barn o inte få sova på hela natten.

Jäkla reklam!

VARFÖR blir vissa ord röda och understrukna o så poppar det upp fånig reklam när man för pekaren över dem? Blir ju helt fel för mig iaf då jag läser orden som om de vore viktiga på något sätt. Jag vill inte ha det så? Kan man göra nåt åt det i någon inställning eller måste jag byta bloggadress? Nån som vet? Det har ju inte alltid varit så.

Isbjörns-kompetens

I veckan som gick lärde jag mig ett nytt ord som jag tycker mycket bättre om än ordet trots. Nämligen kompetensmotiverad. För är det inte det de små liven är?  De är oerhört motiverade att förskaffa och tillgodose sig en helt ny kompetens. Vare sig det är förmågan att klä sig själv trots att bussen går om 3 minuter eller förmågan att våga säga nej när mamma säger ja.

Om förmågan att anpassa sig i ett kallare klimat likt isbjörnen som inte fryser om vintern, är något man får genom övning så måste jag säga att Lillhöna just nu är fruktansvärt kompetensmotiverad...

Ja, det är den fagra älvklänningen från Tomteland,, eller regnbågsklänningen som hon kallar den ni ser. Tunn tyll och bara ben en dag med 8 graders värme och full höst

Föräldrar rasar

Föräldrar rasar. Skolfotografen erbjuder retuschering. När vi vuxna tänker retusch tänker vi linjer, fettvalkar som suddas ut med andra ord, näsor som försvinner, läppar som fylls ut, ögonfransar som magiskt blir längre och tjockare, kindben som höjs, ben som plötsligt blir skylånga och en rumpa som lyfts lite.

Föräldrar rasar, men det skolfotografen erbjuder är att ta bort snor, mjölkmustascher och rivmärken typ.
Personligen tycker jag att riv- och blåmärken kan vara charmiga att ha kvar och minnas över men jag förstår föräldrar som känner med en suck att "va fan-har-Kalle-rivit-dig-igen-och-mitt-på-kinden-och-det-är-fotografen-imorgon" eller "var-du-tvungen-att-trilla-precis-innan-fotograferingen". Men jag skulle nog mer tycka det var synd att inte fotografen eller förskolläraren bredvid inte torkade bort snoret precis innan fotot tas. För jag tror knappast vi kommer ha en bunt barn om 20 år som frågar sina föräldrar "varför hade jag blå ögon som barn" eller "tänk att jag hade sånt där ljust lockigt hår som liten, nu när det är alldeles råttfärgat och rakt". Fan, visst ska barn få vara barn och alla barnär fina som de är men det handlar om att ta bort lite snor, inte att ändra barnets utseende på något vis. Barnet kommer känna igen sig själv som större och det kommer finnas miljoner bilder i dagens digitalkamerasamhälle med snorbilder. En liten bild kan väl få vara snor o kladdfri om man nu väljer det själv.

Och det handlar inte om att förmedla ett budskap att alla är underbara trots hängande snor. Det är inte att sända budskap om att man måste göras om för att duga. Det handlar om snor va fan. Ingen förälder kommer säga till sina barn när de blir äldre att "ja, ,egentligen hängde det en massa snor under näsan". Bilden kommer passera som vilken bild som helst. Om fotografen hade börjat erbjuda retusch av födelsemärken och ärr då hade jag förstått ett visst mått av raseri, men nu handlar det om kråkor och slarviga föräldrar som glömmer att torka bort frukosten från munnen.

Rosa fluff o tuffa pojkar

Jag är ingen direkt genuspolis som tror att vi får att jämnlikt samhälle av att kalla alla barn (och vuxna) för hen eller klä pojkar i rosa och tjejer i blått mot deras vilja. Men jag reagerar faktiskt när jag läser saker som detta. Visst handlar boken om rosa fluffiga saker, ballerinor, älvor och drömmar men då kan väl det stå på baksidan. Man behöver faktiskt inte skriva att det är en bok för flickor för det finns pojkar som gillar fluff och dansande älvor. Det  är bara ett onödigt tillägg som inte fyller någon sorts funktion.

Inte varit otrogen en endaste gång

Då var 4 dagars högskolebesök avklarat. Så skönt att vara hemma igen hos man och barn. Men det blev ju inte riktigt som jag hade tänkt mig dock. 4 dagar utan familj kan ju bli rätt långa så jag hade tagit med "finkläderna" och tänkte att jag skulle passa på att flörta lite, helst ha en liten romans. I Gävle är det ju ändå ingen som känner igen mig och vet att jag har någon annan i vanliga fall. Men så kände jag mig rejält förkyld redan på måndag kväll så det blev inte till att vara otrogen en endaste gång. Jag får hålla mig till mitt hemmagym helt enkelt, även om jag inte hann hem till tordagsboxningen. Men jag tog en långpromenad i alla fall så något har jag gjort. Nu ska barnen vara lediga imorgon och vi ska umgås hela helgen innan det blir hårdträning på måndag igen. Får väl passa på att tvätta "finkläderna" i helgen när jag har så mycket tid...

Överstökat

Så, nu kan ungen åtminstone sitta o göra läxan i lugn o ro. Bara resten av huset kvar. Och det vågar jag inte visa bilder på....

Hjälp

Av någon konstig anledning blev detta mitt uppdrag idag...

Patene Pro-V

Så, nu har jag skickat in min slutrapport om Pantene pro-V på buzzador. Förra buzzningen var jag ju helt galen i. Då tyckte jag att de skulle börja göra små rese-förpackningar med Vanish så jag alltid kunde ha en i bakfickan. Denna gång ville jag mest bli av med allt. Jag har använt Pantene pro-V förr och inte tyckt nåt särskilt, men nu var upplevelsen bedrövlig. Håret kändes tungt och stripigt redan innan kvällen om jag duschat på morgonen. Och storhönan som ser hårtvätt som pest och kolera ihopslaget tyckte att det doftade UNDERBART blev inte så förtjust ett par dagar senare när hon insåg att hon fick lov att tvätta håret 3 gånger i veckan istället för 1. Så nej, vi återgår till vårt andra schampoo. Även om det kostar 10 kr på Dollar Store och inte är något känt märke så håller det bättre i längden.

Jag har varit med i TV!

I kvällens avsnitt av det okända så besökte ett medium ett tvätteri där min farmors bror arbetat och nu verkade spöka tillsammans med sin fru. Mot slutet av programmet då de tar reda på vem anden är så åker de hem till min farmor och intervjuar henne och min faster. I bakgrunden ser man då bilder på en bänk av Storhönan och Lillhönan. Bilderna är suddiga förstås och bara vi i den närmaste familjen (som har bilderna själva) känner igen dem. Men det är mina barn! Mina barn har varit i TV, typ nästan som om JAG har varit i TV... typ...

Säg Yes

Glada miner, strålande tider. Säg alltid JA, var positiv. Nej är så tråkigt, Nej är så trist.

Storhönan har haft ett mindre utbrott här hemma. Hon trivs inte i vårat hus, det är så tråkigt. Hon har bott klart här tycker hon. Det är fult och trist och tråkigt. Hon vill flytta. Närmare bestämt till Pers väg där bästa kompisen bor. Då kan hon gå hem själv från skolan och hur skönt det än vore så trivs ju fortfarande jag i vårt hus. Det där med att det inte bara är att flytta förstår hon inte så det är ingen idé. Men man brukar kunna skylla på att saker är dyra och det kostar säkert en miljon sa jag, så när hon kom på den brillianta idén att om vi alla hjälps åt att samla pant-flaskor, sa jag att självklart kan vi flytta när vi samlat en miljon pantflaskor.

Om en miljon pantflaskor så har hon säkert hittat ett annat hus dit hon kan flytta - själv. Tur att tidsperspektivet inte är så utvecklat än, hon verkar helt ok med att det kan ta lång tid dock. Så nu ska vi flytta o alla är glada.

Men hallå!

Men sluta blinka åt mig! Jag HAR ju BYTT alla lysen på bilen som var trasiga. Dessutom är det fullt dagsljus och jag SYNS. Men inte du oxå! Va fan.... Har ALLA lysen gått igen inom en vecka?

Jaha det var stor poliskontroll framöver. Men vad har jag att oroa mig för... Jag kör ju alltid så lugnt o laglydigt med bälte o radion på volym 1.

Lik i diket

Trots att jag misstänkte det fick jag det bevisat att det är kolsvart nu på morgonen vid 4-tiden. Och vid varenda buske eller skugga eller gud förbjude människa hoppar hjärtat trippla slag. Jag är sjukt mörkrädd utomhus. I morse var jag säker att jag skulle bli anfallen o sliten itu av vargar, anfallen av en galen yxmördare eller skjuten för att jag bevittnade den galne yxmördaren i full gång med nåt annat stackars offer. Inte fören strax efter 5 började det bli behaglig belysning ute även om det förfarande var mörkt. Och om jag inte blir mördad eller vargmat så lär jag snubbla över döingar. För det är alltid de som är ute tidigt med hunden eller tidningsbudet som gör dom där upptäckterna som man läser i tidningarna om.  Jag vet inte hur jag ska överleva nästa vecka.

Träningsvärk i förväg.

Lovade göra ett nytt ställ till kyrkan i Våmhus och för att dom ska slippa vänta 3 veckor behöver jag lämna det i morgon. Men jag har inte hunnit så jag satte mig ikväll. Problemet var bara att jag just kommit hem från ett mördarpass på gymmet och var helt skakig. Ni vet ett riktigt sånt där pass där man har träningsvärk redan innan passet är slut... Och ängelpyssel kräver både en stadig hand och en fast hand och jag hade ingetdera. Hade inte ens känsel i lillfingret men jag lyckades få ihop något åt dem iaf.

Hårfint mellan galenskap o genidrag!

Jag började på den andra mössan inför vintern idag. De ville båda ha neonrosa blommor med neongröna blad o stjälk. Jag hade storhönan bredvid mig och jag nämnde att jag kanske måste börja på luciatåget jag tänkte virka om jag vill bli klar i tid. Dessutom hade jag sett en bild på världens sötaste lilla pepparkakshus, virkat såklart. Storhönan tyckte jag skulle virka ett stort lekpepparkakshus som hon kunde gå in i. Här börjar galenskapen.

Jag vet inte om det är normalt att få såna här idéer eller om det faktiskt är lite fel på mig, men vore det inte kul att klä sitt hus som ett pepparkakshus? Storhetsvansinne har jag inte, jag vet att det skulle kosta miljoner i garnkostnader o jag skulle nog dö innan jag blev klar om jag skulle virka ett husöverdrag, men om man skulle sy ett! Räcker ju med dom två sidorna som syns utifrån.

Vore det inte skithäftigt att sy en långsida med vit glasyr och lite nonstop? Jag är osäker om jag bör förverkliga detta. Jag tycker det är en jättebra idé men skulle andra klassa mig som ett fullkomligt o komplett nutcase? Skulle man ringa sociala o be dem kolla upp ungarna till den galna morsan? Törs jag? Blir jag stämplad för evigt? Kommer föräldrarna låta sina barn leka här?

Vad petig man kan vara då!

Jag - Ni kan komma in nu. Jag håller på att laga mat.

Storhönan - Lagar du verkligen mat? Du värmer ju bara i micron...

Äntligen

När jag bytte mobil trodde jag att jag skulle sakna den. Nu när nya varit på service insåg jag att jag inte alls har saknat den. Men nu är nya tillbaka och det är verkligen som att ha en helt ny telefon. Alla inställningar är borta. Alla kontakter o alla appar. Och de bästa apparna hade jag inte helt koll på vad de hette så nu letar jag som en galning så jag kan få ordning på livet igen.

Nu kör vi

Idag är det dags att länma in årskorten på leklandet, och teckna årskort på gymmet istället.

Sakta i backarna

Jag fick just en strålande ide. Men som vanligt när jag får mina strålande ideer så skenar allt iväg på några sekunder o allt blir så stort att jag knappt vet vart jag ska börja. Jag drar fram allt och hinner inget typ. Jag skulle vilja att mina tankar stannde kvar lite i nuet och att jag kunde börja med steg ett istället för att oroa mig för att jag inte har material till steg 42. Eller så är det bara så att jag vill ha allt klart och att jag skall vara i kompletteingsfasen utan att behöva göra grundjobbet.

Glass-kväll

Blev visst en liten Cornetto så här på kvällskvisten. Och liten kanske var rätta ordet, hade gärna sett att den hade blivit lite större. Jag virkade en TopHat från samma blogg som blev i naturlig storlek men den här blev fin ändå. Lite o söt liksom =) Här är mönstret

Kärring-fika

Hur mycket jag än vill tänka på mig själv som fördomsfri så måste jag erkänna att även solen har mörka platser. En fördom jag har är att det bara är gamla tanter som bakar efter recept som de hittat i senaste (eller ett gammalt) nummer av Ica-kuriren eller hemmets veckotidning eller liknande.

Nu hade Icas tidning som heter buffé nu för tiden ett recept på potatiskaka.  Jag bad med hånfull stämma barnen lyssna - en kaka på potatis och kikärter! Lillhöna tyckte den såg fantastisk ut (men det mesta i hennes ögon är fantastiskt och underbart) och undrade om hon tålde den. Jag började läsa, ingen mjölk. Glutenfri med då det var mandel och potatis. Sen kom nästa fördom - kikärtorna. Vem fan äter kikärter o tycker det är gott liksom? Jag har visserligen aldrig smakat men ärtor. Hu.

Men lillhöna ville gärna prova och eftersom vi skulle ha mormor o morfar här på middag med svärföräldrarna så tänkte jag att då kan dom äta och jag skylla på min diet och tappert låta bli. Perfekt.

Men med lime i, hallonglasyr och färska bär doftade den så gott att jag smakade en liten bit. Och gud vad god den va!

Känner mig äntligen hemma i vårt kök (och känner hur en pedantisk ådra väcks)

Nu börjar äntligen köket bli klart. Förra helgen var min mamma här och tapetserade om. Kanske svårt att se på bilderna men skillnaden mot den gamla gula tapeten är enorm. Framför allt har vi blivit av med Sveriges fulaste bård (som Lillhöna försökte skydda med sitt liv dock). Jag har i veckan målat alla furulister vita och nu har även svärmor varit här o trollat med kaklet. 

Tuppen som varit bortrest hela veckan hoppas jag blir överraskad. Nu brukar ju han läsa min blogg men jag gör en chansning och tänker att det är hans sista kväll i Berlin, han borde inte sitta hemma på rummet o läsa sin frus blogg. På tågresan hem möjligtvis men skit samma. Jag är så totalt helnöjd så jag kan inte hejda mig.

Lite skillnad kanske det syns

Mamma in action

Så här såg det ut innan vi släppte lös svärmor

Fint o vitt o så

Men nu - mer färg, mer liv med härliga ark från veralena

Och den här hemska väggen fick oxå liv och mening

Till sist ska kanske tilläggas att även Lillhäna är nöjd och förundrad över hur fint det blivit, så bården och den gamla tapeten är glömd och förlåten.

Rumsrokad

Storhönan vill för femtielfte gången byta rum. Nu har hon lilla garderoben i vårat rum och det blev faktiskt jättebra. Men som vid all ommöblering låg huset upponer. Ingen panik, tänkte jag tills käre svärmor ringer och tala om att de åker imorn. Jag hade HELT o hållet ställt in mig på nästa helg o borde ha en hel vecka på mig att återställa huset. Nu hade jag 24 timmar. Men jag tror jag är i hamn. Någorlunda iaf... Puh!

Fotboja

Har hittat mina gamla fotbojor i garderoben. Märks inte så mycket dock, de väger bara ett kilo st men när man tar av dem på kvällen så känns det som man flyger upp för trappen. Har inte vågat träna så mycket nu när jag inte riktigt vet vad som är fel på mig o läkartid har jag inte förrän på fredag, men liiiite kan man väl smyga på sig. Eftersom Tuppen är borta är jag ju lite orolig att jag ska ta ut mig helt o dö i sömnen.

Dessutom börjar jag bli lite orolig att han ska dra hem nåt elakt EU-virus dåhan är jättedålig där nere. Han som kan gå frisk ur en 2-veckorsmagsjuka här hemma där alla spyr till höger o vänster utan att blinka får nu inte ens behålla vatten låter han meddela. Hoppas han frisknar till snabbt så inte hela hans semester är förstörd.

Men det blir lite lättare att stå ut hemma utan honom då man inte vill ha hem nån magsjuka!

Vissa har det bra

Storhönan lärde sig ju cykla i våras och hon tar varje tillfälle hon kan att träna. Trafiken har varit sådär men det börjar gå rätt rakt o hon håller sig på höger sida för det mesta. Dessutom har jag som i ett led i att fettet måste bort (på mig alltså) börjat säga ja till att cykla till affären utan att tänka innan. För att sen ändra sig o vilja ta bilen går INTE när man väl sagt att vi ska cykla. Och då måste jag cykla vilket innebären enkel resa ner och en mardröm hem, där jag oftast får släpa både min cykel med tillhörande cykelvagn med lillhöna o miniägget i plus Storhönas cykel för annars dööööööööööööör hon. Idag var inget undantag. Jag fick släpa i uppförsbacken och jag förstår att hon var varm när vi hade sommarvärme och hon hade valt varma onepiecen.

När vi äntligen kommer hem säger hon; Hjälp, jag är skita-svettig alltså mamma
Jag förstår det, säger jag. Det är jag med.
Lillhöna hoppar glatt ur vagnen och konstaterar att hon minsann inte är svettig alls.

Hmmm, jag undrar vad det beror på jag.

Chips-ursäkten funkar inte längre

Först såg jag fram emot att Tuppen ska åka på öl-semester med grabbarna till Berlin en vecka. Då kunde jag kanske köpa hem mig en chipspåse eller chokladkaka eller nåt o mumsa lite i min ensamhet utan nån "skulle inte du gå ner i vikt"- kommentar. Men sen kom jag på att jag är så jäkla nojjig att jag inte kommer klara av en chipspåse när jag är ensam med hönsen. Jag börjar tro att mina blodkärl korkar igen av fettet o jag kommer dö över natten o sen får mina barn sitta o gråta i en vecka innan nån kommer hem o upptäcker min ruttnande kropp o mina utsvultna, gråtande barn. Jag är sjukt rädd för att dö i sömnen eller nåt. Min syster brukar få vara sms-vakt när jag är ensam hemma. Har jag inte smsat att jag lever före 9 på morgonen så måste hon ringa. Fast nu får vi nog ändra till kl 10, för sommaren har satt sina spår. Idag var vi itne ens vakna till kl 9.

Bilen bromsar bra nu

Visste inte riktigt om jag skulle himla med ögonen och i irritation kategorisera yrkesgruppen bilmekaniker eller helt enkelt män idag. Lämnade in bilden tidigare och fick svaret "jag tror den blir klar idag men annars i morgon bitti. I vilket fall ringer jag dig i eftermiddag så att du vet". Ett bra svar då jag kom dragandes med  3 barn och han frågade om vi bodde långt bort (vilket vi gjorde). Alltid bra att veta liksom.

Bilverkstaden stänger kl 18 och 17.40 hade fortfarande ingen ringt. I ett ögonblick tänkte jag bara förlika mig med tanken att den naturligtvis inte var klar o jag skulle bli tvungen att GÅ ner med alla ungarna för att hämta den dagen efter. Tuppen tyckte jag skulle ringa o höra, men jag ville liksom inte tjata. Men jag ringde då jag hade sagt lite vagt till hönsen att vi kanske kunde köra McDonalds till middag och de skulle inte bli så glada över back-up planen köttbullar och spagetti.

När jag ringer får jag svaret att "jo den är klar (för länge sen typ), han har bara glömt att ringa". Därav himlandet med ögonen och den lätta irritationen, för för mig betyder det

A. Hämta bilen i lugn o ro ensam
B. Tvinga alla ovilliga ungar att gå 3 km i eventuellt spöregn

Så jag kastar mig på cykeln så fort Tuppen kommit hem och klarar mig precis på minuten. Väl inne så blir jag (som alltid) så bra bemött. Tycker alla bör lämna sin bil på Kaptens motor i Orsa. Skulle betala med kreditkortet vi har på Peugeot men han tycker jag ska ta deras kort istället som är räntefritt. Jag förklarar att bolagen inte brukar gilla mig då jag har csn som inkomst men efter en snabbkoll så är jag beviljad 3000 i kredit och då gör han om fakturan lite så jag ska hamna strax under gränsen när jag egentligen låg lite över. Då blev jag glad och glömde min irritation över uteblivna telefonsamtal.

Snö i Augusti

Miniägget kärade ner sig i Snögubben på Tomteland så nu har jag börjat på en liten snögubbe till henne. Hatten blir dagens projekt tror jag, ska bara lista ut hur jag gör den bäst.

Fyllerister

Kändisar rasar tydligen mot sjöfyllerilagen. En stackars kändis som bor på en ö säger att va fan, ska han inte kunna åka hem till vänner, ta ett par öl o sen få köra hem. Han är väldigt upprörd över den nya löjliga lagen att man bör vara nykter bakom ratten även på sjön. Det vore som om jag skulle säga "Hej, va fan. Ska inte jag få kunna ta bilen till goda vänner nere på byn för att ta mig ett par glas o sen åka hem igen? Det är ju helt befängt."

Snälla lilla kändis, du får väl göra som alla andra vettiga personer som inte kan ta buss eller tunnelbana hem efter ett par glas. Få en nykter kompis att köra dig! JAG skulle kunna gå hem, men att uppmana dig att simma hem efter ett par glas vore kanske inte lika smart. Klart som fan du skall vara nykter på sjön.

Men facebook saaaa......

Enligt facebook är jag lik Angelina Jolie till 38% På vilket sätt framgår inte då jag inte direkt ser likheten när jag tittar mig i spegeln. Men genast ser jag ju liksom fördelar här. Tänkte jag skulle skriva ett mail till henne.Skulle kanske bli något såhär:

Hej Angelina.
Enligt facebook är jag lik dig till 38%, så nu tänkte jag om jag kunde få låna din man. Jag förstår att det är svårt att avvara honom till 38% då ni har karriärer och en massa barn och så, men en kväll då och då eller en semestervecka om året kanske vore en lösning? Min man är inte så lik Brad Pitt men han låter hälsa att det är helt ok ändå ifall du vill låna honom under tiden.


Någon som är bra på engelska och kan tänka sig hjälpa till med översättningen...

Carma is da bitch

Sista arbetsdagen, eller arbetsmorgonen rättare sagt. Naturligtvis skulle det strula. Tidningarna var över en timme sena. Har bara hänt mig en gång tidigare i år och då satte vi oss inne på gymmet intill allihopa. Varmare, skönare stolar o radio. Denna gång tänkte jag va fan.... Jag passar väl på att träna lite istället. Karma såg väl till att tidnigarna skulle bli förenade så jag skulle ha tid att bränna muffinsen som Lillhöna bakade igår. Träningscyklarna kändes onödiga eftersom jag har 1,5 timmes cykling framför mig sen. Likaså trappmaskinen. Finns ju en hel del hyreshus jag ska upp o ner i sen. Jag valde löpbandet och känner mig stolt över att jag faktiskt lyckades springa i korta små intervaller. Sen körde jag nåt intensivt "hill" pass på ett band som började luta helt plötsligt. Lampor blinkade och maskinen pep till då och då. Kände mig som föraren av värsta space-skeppet.

Så efter 45 min var jag helt slut, lagom till att tidningarna dök upp. Bara hoppa upp på cykeln för nästa pass alltså. Det värsta när tidningarna är sena är att man inte hinner somna om när man kommer hem så ikväll lär jag somna innan hönsen. Men nu kopp te o sen duscha. Och för att karma ska ge mig fler tillfällen att träna ska vi baka bullar senare idag innan vi ska gå på grillfest!

Attans skit

Jag har varit jäkligt duktig på sistone. 2 cykelpass per dag o jag har gått ner en hel del. Slippa McDonalds är helt ok för mig men Max. Jag älskar Max. På ett sätt är jag överlycklig att de kanske kommer till Mora men å andra sidan hoppas jag nästan att de struntar i det.

Den stora skattjakten

I helgen var det dags för den stora skattjakten. Vi hade samlat på oss flytvästar, fixat båt och granskat kartan. Systeryster var med, för att ro o hålla ställningarna med 3 barn i båten var inget jag ville göra ensam. Och tur var väl det för miniägget hängde mer över relingen än satt i båten så det var tur att det fanns ett stort handtag bak på flytvästen.

På väg ner till båten

Ilastade. Jag kände mig grymt sexig i flytväst, men det hade blivit tungt  för hönorna att ro hela vägen tillbaka om jag skulle dratta i.

Dock kände jag rätt snabbt att jag aldrig skulle orka eller klara av att ro med flytväst tyvärr. årorna slog i och gick inte runt och svetten rann. De oroliga hönorna lugnade jag med att den fortfarande satt fast runt ena benet så jag skulle flyta ändå om jag skulle trilla i.

Kartan med, annars hade det blivit svårt...

 Väl iland började sökandet. Kartan var inte helt lätt att tyda, men tack o lov kunde man se vissa riktlinjer. Måste ju säga att landskapet ändrats rätt mycket på 400 år. Efter ett litet tag så kom hönornas moster med en fjäder, precis en sån som kanske kartan hade skrivits med. Efter en stund hittade vi även ett gammalt ben - kunde det vara en del av skelettet av den gamle Ben-Gunnar som lidit svältdöden på ön vaktandes skatten?  Inte långt därifrån gjorde storhönan den fantastiska upptäckten av en bit tyg. Det var en gammal piratflagga. Det verkade som om vi hade hamnat på rätt ö. Men var skulle vi gräva? Vi skrapade lite med spaden och såg oss omkring. Hmm. Storhönan hade hittat precis hittat ett svart/gult blad som hon höll upp och konstaterade att "detta skulle nog inte pappa tycka om, titta mamma". Jag tog ett steg bakåt och gjorde en baklängeskullerbytta då min fot fastande i en stor grop. Jag rasade rakt ner i barr och sly och storhönan ropade "TITTA MAMMA!" . Ja, jag såg lövet, ropade jag nerifrån lingonriset...

Nej mamma, titta skatten!!

En påse full med diamanter 

Två väldigt glada skattjägare

Hem fick systeryster ta årorna

Miniägget somnade i vågorna

Väl hemma turades de om att gå igenom skatten och sortera och göra fint i kistan. Förutom alla diamanter och ädelstenar innehöll den några porslinshundar, 2 porslinsaskar med lock, tre små glas med gultkanter, två etuier från Kina med fint sidentyg innehållande medaljer och spelande kulor och en massa mynt och sedlar som såg asiatiska ut. Kistan innehöll också ett par gamla tavlor, kanske var det sjökaptenes fru och barn på bilderna? Pengarna ska vi höra med banken om de fortfarande är värda något och om vi kan växla dem till svenska pengar. 

Lillhönan vaktade skatten med sitt liv, hon ville helst sova med den men det sa den rara hönsmamman lite stopp till. Men hon putsade den fin med våtservetter flera gånger och såg till att allt fanns kvar på plats.

Vi har haft en helt fantastisk helg och barnen är supernöjda. Det har varit otroligt spännande att få uppleva detta äventyr med mina barn. Något som vi har gått och väntat på hela sommaren. Kan verkligen inte tacka alla nog som varit engagerade i detta och hjälpt till på olika vis. Detta kommer vi minnas för livet. Tack!

Rätt lustigt måste jag säga

4 av 5 larver överlevde resan hit från Tyskland. När de spann in sig till puppor valde lillhöna o storhönan snabbt ut två varsina som de skulle ha som egna o döpa o så. Nu har lillhönas två kläckts o vill prova vingarna. Storhönans två hänger fortfarande tryggt kvar i sina kokonger. Inte helt olikt verkliga livet...

Deprimerande

Man tycker att i mitten av juli ska det vara ljumma sommarnätter. Det känns mer som att det bara är frosten som saknas...