Normalt?

Min 3-åring kan inte vara riktigt normal.. Igår köpte vi lördagsgodis som vi sen glömde bort o äta (eller den söta, rara mamman nallade lite efter läggdags men det räknas inte). Idag har storhönan varit jätteduktig o hjälpt till o röja i skogen, städat inne o lekt för sig själv så jag frågade om hon ville ha sitt lördagsgodis som vi glömde igår?

-Ja, säger hon, men först vill hon ha en apelsin!
-Ok, säger jag o skalar en aplesin.
-Sen vill jag ha gurka, säger storhönan med munnen full av apelsin...
-Visst, säger en häpen mamma. Och sen vill du ha lördagsgodis, frågar jag?
-Nä, sen vill jag ha vatten tror jag, säger den lilla stora 3-åringen, och sen vill jag ha godis.
-Aha, ok, säger jag o nu har vi ätit apelsin, gurka o druckit vatten men godiset - det är fortfarande glömt...

Är det normalt eller? Fast jag klagar inte, det är väl bra om det inte tjatas om godis dagarna i ända =)