Innerst inne vet man ju att tysta, lugna barn har nåt fanskap för sig. Man VET ju det egentligen. Men efter 10 minuters tjat om jag måste sitta med storhönan i lekkrummet (där det inte finns nåt att sitta på för en övervuxen människa som mig) var jag lycklig över att hon nöjde sig med att lillhöna gjorde henne sällskap. Jag lämnade dem lekandes med bilarna för att göra middag o tyckte faktiskt att det var såååå skönt att de för en gångs skull kunde leka tillsammans. Ofta brukar deras lekar sluta i totalt kaos o bråk efter max 2 minuter.
Men även jag inser efter en kvart att det är för lugnt o tyst. Hur skönt det än är. Ska precis kolla till dom då storhöna kommer ut i köket - alldeles blå. Att dom leker med vattenfärgerna är iofs inget nytt o denna gång var det iaf bara händerna (inte som sist då hela ansiktet var kamoflerat).
Men jag är ändå nyfiken så jag undrar vad dom har gjort. När hon svarar "inte nåt" blir jag orolig att lillhöna ska vara helt blå. Jag tittar efter. Lillhöna ok, men alla pusselbitar är blå. Blir ju lätt o lägga dom pusslena nu menar jag!
4 kommentarer:
M var i vardagsrummet för ett tag sen och ropade; kom inte hit
Vad gör du då? inte nått...
jag kom med en jäkla fart!
Mmm, man gör ju det =)
Hahaha, sicka sketungar :-)
skrattar helvilt
Skicka en kommentar