Borta

Känner ni några pingvin-människor? Såna där människor som träffades när dom var typ 12 år, har gjort allt tillsammans och är en perfekt fungerande enhet utan att för den delen mista sin självständighet. Jobbar på samma jobb o trivs med det. Gör allt tillsammans utan att verka fastklistrade vid varann. Ärligt talat så skulle de flesta människor bli fullständigt galna om de tvingades umgås med sin partner dygnet runt. Hur mycket man än älskar varandra. Sorry älskling, men så är det.

Jag känner två såna här människor. Två som verkligen var tillsammans jämt o som man inte kunde tänka sig den ene utan den andre. Två som strålade på sitt bröllop, och jag kommer ihåg hur glad jag blev när deras son föddes efter en längre tids kamp. Två som verkligen hörde ihop. Två som verkligen var lyckliga.

Kanske just därför är det lite extra sorgligt att det var just han som bara försvann en dag.
Kanske är det extra sorgligt att det var just hon som blev ensam kvar med deras lilla barn.
Kanske är det därför lite extra synd om detta barn som var så otroligt älskat och välkommet.
Vill bara skriva att han är otroligt saknad och jag kan inte ens föreställa mig hur man orkar leva vidare. Vill bara skriva att hon är så fruktansvärt stark nu när världen rämnat.

Vi tänker på er!