Vår svarta katt Dembo har liksom levt lite på nåder ganska länge nu. Mest för att jag inte haft hjärta. Men igår när jag bar in lillhöna som råkat kissa i sängen till vår säng, och råkade sätta knät i en stor blöt pöl med kattkiss - bara för att sekunden senare nästan sätta handen i skithögen han lämnat vid huvudkudden, så kände jag att det var nog. Dessutom hade han åstadkommit ytterligare en stor pöl som gått rakt ner igenom allt till den understa fjädermadrassen o den går ju liksom inte ens o tvätta. Inte för att den tjocka, stora bäddmadrassen går att tvätta den heller, men ändå...
Mitt memoryskum var iofs torrt tack så mycket, men idag kl 13 är katten historia. Jag har liksom inte tid att tvätta 146 kg sängkläder samt släpa ut en ättikadränkt säng på vädring idag i 20 minusgrader. Jag tänkte ju liksom föda barn idag. Så nu ska katten väck!
4 kommentarer:
ah!
de där djuren alltså...tog du bort kissen idag? lite sorgligt,men jag förstår dig...det är inte trevligt alls när de börjar kissa och grejja inne...
snart ska du föda barn. coolt. all lycka till dig.
jobbigt
Det var jättesorgligt. Jag klarade inte av att vara kvar hos veterinären, dom frågade om jag ville hålla honom men då grät jag redan så jag gick. Hur elak han än var o lurpassade på barnen o rev o bet så var han ändå fin så sorgligt var det. Men men...
Känner igen det :-(
Skicka en kommentar