Stolta systrar

Det är så skönt o vara hemma. Efter en natt i sin egen säng känns kroppen lite mindre mörbultad. Nån lär ha sagt att föda barn är lika jobbigt som att springa ett maraton otränad o satsa på top-5. Och om man då tog det där maratonloppet på ganska kort tid är det kanske inte så konstigt att man har träningsvärk i alla inre organ o muskler som finns.

Enligt journalen är jag

inne 4.49
vattnet går 5.15
krystvärkar 5.20
flicka född 5.25

En läkare försöker verkligen sätta en nål i handen på mig ifall det skulle hända nåt, för dom ser ju oxå att jag är rätt stor, men då börjar jag få krystvärkar o jag orkar inte bry mig om henne o hennes jävla nålar o sen blir det liksom försent. Jag är sååå glad att ha sluppit nålen, hatar ha nål i handen.

Men nu har vi firat en kort o intensiv jul, där tomten avslöjades rätt fort och ska nu bara njuta av ledigheten i mellandagarna o över nyår. Hoppas ni alla har det bra o får ett strålande nyår. Jag tackar för alla kommentarer o grattis o får se om jag finner lite tid över för bloggen, men det finns risk för att det blir lite glest ett par dar. Lite kort kanske kommer framöver.

Båda hönorna är breddfyllda av stolthet. Lillhöna är överlycklig o påtalar minst 2 gånger i timmen att hon minsann oxå är storasyster nu. Däremot visar hon inte riktigt samma mildhet i sömnen. Inatt när storhöna kom in o liten gnällde till frågade hon: Är bebisen lite gnällig nu? Du kanske ska ge henne lite tutt mamma? Jag tror hon blir gladare då...

Lillhöna däremot när hon kom in en timme senare fräste högt när liten gnällde till att: TYST, jag kan ju inte sova när du håller på!

=)

God jul o gött nytt år på er!