Kom, vi smiter...

Jag har absolut inget emot anonyma kommentatorer, jag är varken känd eller populär så även de anonyma kommentarerna brukar vara positiva. Men när man loggar in o ser att man har en kommentar på ett över 2 år gammalt inlägg, där personen dessutom skriver att den följt min blogg ett tag nu (på engelska förstås) då har jag lite svårt att ta till mig det på allvar.

Men det var väl ett alldeles utmärkt inlägg antar jag, så nån dag då jag känner mig lite nere ska jag ta åt mig iaf o låtsas som om denne person faktiskt följer min blogg. Märkligt nog fanns ingen länk jag skulle följa eller blogg jag skulle kika in på. Hmmm, kanske är någon trots allt som beundrar mig så mycket....