Min far - ett tekniskt geni

Idag ringde även min farmor o faster och var oroliga då min far inte svarat i telefon under hela helgen. Sist han visade livstecken var tydligen i fredags. Han skulle tydligen vara duktigt förkyld o till saken hör att när han blir riktigt förkyld kan han i värsta fall behöva respiratorvård. Eftersom inte heller jag fick tag i honom så åkte jag ner då jag är den som har nyckel in till honom.

Men redan i trappuppgången hörde jag snarkningar (hans kännetecken här i livet) så jag klev in efter ett par påringningar utan svar. Han var inte alls så förkyld som övrig släkt fått för sig, han hade till o med jobbat o skulle jobba även idag. Däremot bannade jag honom att slå på telefon så nämnda hispiga släktingar kunde nå honom.

Han satte sig upp med ett "va fan, jag har visst mobilen på"

- Nej, det har du inte, sa jag.
- Jo, kolla här då!

Han visade hånande mig en telefon där skärmen lystes upp av att det stod "laddar"

- Ha! Va sa du nu då?
- Den är fortfarande inte på, pappa. Man måste slå på den när den dör, inte bara lägga den på laddning, sa jag.
- Äh, struntprat. Jag har laddat den varje gång den varit död under helgen.

Jag slog på telefonen åt honom o lämnade ämnet.
Han förstår fortfarande fast det inte är första gången jag förklarar att man måste slå på också, inte bara ladda när den har dött. Han har laddat, gått hela dagen, inte reflekterat över att ingen ringt, trott att den återigen dött på kvällen, satt den i laddning osv.

Dessutom råkar "telefonen" med jämna mellanrum radera hela hans telefonlistor, den visar att folk har ringt som inte alls har ringt och har han ett missat samtal så är det alltid min man tydligen (tror snarare att det är för att min man står först i hans telefonbok)

Men men, behöver jag tillägga att min far inte äger en dator o aldrig nånsin kommer att vilja ha en?