Och balen på slottet var så där alldeles underbar

Haha, halloweendisco på leklandet i mora. Storhöna har längtat i en vecka o idag har hon inte pratat om något annat. Hon har stirrat på klockan o längtat. Stirrat och längtat. Så när det äntligen var dags så var hon så uppspelt i bilen att hon babblade på utan stopp och med knappa andningspauser. Har nästan aldrig upplevt henne så här ivrig och förväntansfull (o kanske lite nervös). Varför skulle hon annars babbla nonstop om hur duktig hon var på att tugga, hur bra hon är på att göra rent sen med tänderna o att tungan är blöt men den ska vara det för det är saliv i munnen o det ska vara där bla bla bla...

När vi gick mot dörren sa hon att "jag tror det här blir spännande mamma" med en känsla av att ha blivit inbjuden i de stora barnens hemliga klubb ton på rösten. Väl inne bland 1000 utklädda skrikande barn och discodunk med hela moras samlade strober omkring sig sa hon att "tänk, jag trodde inte det skulle vara så här fantastiskt underbart, mamma. Jag älskar den här kvällen". Jag tolkar det som godkänt o lite till =)

Hela leklandet var mörklagt förutom stroberna då och där sprang vi och jagade varandra, åkte kana, studsad och dansade disco tills vi båda föll ihop i en svettig hög och bestämde oss för att köpa spökfika.

Det var rätt mysigt när det var mörkt, jag önskar bara det varit lika mörkt härom dagen då jag var där med alla hönorna och jag drog på värsta pinsamma jättevurpan. En sån där grej som liksom inte går att beskriva annat än att i huvudrollen som jag ligger Jim Carrey rätt bra till. Man vill bara sjunka genom jorden. Men jag hann iaf fram till miniägget som hade klättrat upp lite för högt, så även om jag supersnubblar över hela småbarnsinhägnaden och på varenda grej som går att snava på utan att tappa hela balansen (bara flaxa som en skadeskjuten kråka för o hålla mig på fötter) så är jag iaf en supermamma som räddar mitt barn från att falla 1 dm ner i vadderade plattor. Hmmm, antar att det handlar om den där primitiva instinkten igen...