Grus i maskineriet

Förstår inte att den nya leken hälla-grus-på-katten-leken ska vara så jävla kul. Fast å andra sidan så verkar inte katten ha nåt emot den leken heller. Har nog världens snällaste katt. Eller mesigaste kanske man skulle säga, han bara ligger där o tittar på henne *S* Ni förstår va denna vilde hittar på, vad kommer härnäst?

Flickan i Äppelträdet?

Lillhönan börjar ta sig ton. Alltsom oftast får man denna min rakt upp i ansiktet när man manar o bannar. Klättra överallt, stå på bordet, springa på bordet o hoppa från bordet. Inget sans o förnuft alls i den lilla kroppen. Men hon är go min lillla tjej. Gillar att pussas. Uscha, säger hon. Börjar bli stor hon med. Nu ska jag sitta o kopiera tillbaka alla bilder från bloggen eftersom många bilder försvann då. Jag ångrar så att jag inte la upp filmen där storhönan red på kamelen. Men men... Ikväll har vi haft en underbar eftermiddag hemma hos mormor o fått tacos serverat.


Jag tror det finns en dikt som jag tror är skriven av Gustav Fröding (skulle ju kunna googla men jag orkar inte, nån får rätta mig om jag har fel) som heter "flickan i äppelträdet" eller bara "flickan i trädet". Vet att pappa hade en bild på mig när jag satt högt uppe i ett äppelträd när jag var runt 10 år kanske. Sen hängde den dikten bredvid. Kom o tänka på det nu ikväll när mina barn klättrade i mormors äppelträd. Storhönan tar sig numera upp själv o klätterapa nummer 2 ville ju inte vara sämre så hon krävde hjälp av en snäll moster *S* Lägg märke till storhönans nya gummistövlar (eller nya o nya, min mamma berättade att hon köpt dom på loppis åt antingen mig eller systeryster så dom är iaf minst 25 år gamla men fullt fungerande). Hon fick dom av moster Maja ikväll o ville för allt i världen inte ta av sig dom. När vi gick o la oss fick jag dyrt o heligt lova att dom skulle finnas kvar i morgon. Vilket för oss osökt in på minnet av min systeryster. Hon fick en ny slalomhjälm en vinter i julklapp o skulle promt sova med den på. Vår ömma moder lät henne o jag måste nog leta efter det kortet för det såg bra roligt ut.

Skitdag

Jag är lite ledsen idag då datorfirman ringde o sa att vår hårddisk är helt död typ så alla bilder vi inte hunnit bränna är borta for ever. Kanske har man nån kvar på bloggen som man inte har i datorn men det är iaf en hel jävla massa bilder på barnen som är förlorade. Vi satt o skulle bränna allt när datorn bara dog tvärt för att sen inte gå att starta upp igen. Typiskt va? Så nu har vi köpt en extern hårddisk som vi ska lägga alla bilder o filmer som vi har kvar på som back-up. Synd bara att det ska vara försent för en del bilder.

Håll bara med mig

O ju mer jag tänker desto mer blir jag övertygad om att världen vore tråkig om alla vore raka hela tiden. O att missförstånden skulle faktiskt bli fler. Eller kanske inte missförstånden men misstagen. Man lär sig ju av sina egna eller i bästa fall andras misstag. Om jag bara säger att det blev korv till lunch idag för barnen säger det inte så mycket mer än att det blev korv till lunch. Men berättar jag varför det blev korv till lunch kanske han inte ens ger sig på det som slutade i total katastrof o tårar o som därmed ledde till en snabb korv med makaroner. Förstår ni mig? Och om man vet i förväg vad som lovats o sagts (för det kan vara väldigt viktigt för en 3,5 åring som kan glömma på 2 sekunder att hon inte får knuffa ner sin lillasyster från sängen eller bära katten i halsen, men som kan komma ihåg att vi ska åka till leksaksaffären i flera veckor). Ibland är det ju bra att vara rak - typ: Jag vill inte det här! Men ibland kan man väl få slänga in en anledning till varför utan att det ska himlas med ögonen o rullas med fingrarna?

Eller så babblar jag bara helt enkelt för mycket, jag vet inte...

( ... )

Min man tycker jag pratar för mycket. För många parenteser o för lite komma till sak. Jag förstår inte vad han menar?!?

Silvertejp

Vi har ju 2 vildvuxna vinbärsbuskar som breder ut sig värre än ozonskiktet här hemma, så jag tänkte en gång för alla försöka spika ihop en ställning o palla upp grenarna med. Den busken som är värst visade sig vara 2 buskar, så jag har alltså 3 buskar som spretar åt alla möjliga håll. För att få bukt med dom 2 tyngsta så tänkte jag att jag måste få bort den förstas grenar så att jag ser o får plats. Dom var inte så många o så tunga så jag tänkte att jag tejpar upp dem så får vi se sen.
Kanske inte det optimala att stötta upp vinbär med silvertejp (men jag har läst på ett forum att silvertejp fixar det mesta) men ni måste väl ändå ge mig nån sorts poäng för den kreativa idén *S*

Parken tur o retur

Idag cyklade vi till en förskolegård lite längre bort. Halvvägs genom leken så dog kameran men lite bilder blev det iaf. Storhönan gillar ju att klättra på allt så hon kastade sig upp i rönnbärsträdet där hon såg att dom stora barnen hade klättrat förut. Hon kom dock inte lika högt (tack o lov)

Lillhöna var mest förtjust i bussen med växelspak o allt.

Det har varit en skön dag med mycket sol men med en hel del höstblåst med.

Genialiskt så säg?

http://www.aftonbladet.se/kvinna/article3117510.ab

Jag vet att det inte är nån nyhet direkt. Detta har förekommit länge o kommer med all säkerhet tyvärr fortgå. Men ändå gör mig artikeln så upprörd. Hur tänker dessa Pakistanska män? Tänker dom överhuvudtaget? Hur som helst så har jag iaf lösningen eftersom ingen annan verkar komma till bukt med problemet (o till alla idiotiska pakistanska män som läser min blogg, vilket säkert är ingen, men ändå - JO, det är ett problem!)

Så här gör vi: Eftersom ni inte verkar hysa nån respekt alls för kvinnorna eller ens tycker att de är värda ett normalt liv så flyttar vi helt enkelt ut alla kvinnor (o dom män som trots allt är normala i huvudet, för alla kan inte ha blivit tappade i golvet som små barn) o barn av kvinnokön då eftersom männen bara vill ha söner. Sen låter vi männen styra o ställa o vara glada o nöjda över sitt mansherravälde. Sen om 70 år är problemet löst. Varför? Jo, då har alla män vuxit upp o behöver således en kvinna om de vill föröka sig (även om de vill föröka sig till ännu mera män så behövs kvinnorenligt nu gällande naturlagar).

Då kan vi stå där o säga att "jaha, så nu passar det minsann. Ni har ändrat er, kanske inte vore så dumt med lite kvinnfolk nu va. Ni tänkte inte så långt - nehej. Ja, osis men nu är det för sent ser ni. Bara ta o lägga er ner o dö i er ensamhet så vi kan föra tillbaka alla kvinnor o barn o rätt funtade män så dom kan få bygga upp landet igen. Er klarar vi oss utan så dö ut ni bara så ni inte för era gener vidare."

Jag är äcklig

Idag kom min stora höna fram till mig när jag höll på i köket o sa "Mamma, jag älskar dig. Ska vi kramas lite?"
Vad säger man? Klart man släpper allt man har för händerna o kramas lite, eller hur?
Sen sa hon igen att hon älskade mig o jag svarade givetvis att jag älskade henne. Vi sa det flera gånger fram o tillbaka o det blev mer o mer på skoj o sen tittade jag på henne, log o sa "du är så älsklig, vännen". Hon tittade på mig, var tyst en stund o sen klappade hon mig på magen o sa "DU är äcklig, mamma, nu ska jag spela datorspel!"
Och så var den stunden över *S*

Vilken skillnad

Jag hänger i ett forum för folk som tränar just på Orbitrecks. I mitt huvud har jag himlat med ögonen lite o undrat hur det är ställt med svenska folket egentligen när dom flesta skrivit inlägg som: Idag blev det bara 10 minuter, visserligen på högsta motståndet men sen var jag helt slut.
Dom flesta verkade bara köra mellan 10-20 minuter. Varför undrade jag som stod minst 45 minuter varje kväll. Jag fick en ordentlig träning o visst blev jag trött men inte fan var jag helt död som alla verkade bli.

Kommer ihåg att när jag fick maskinen så tyckte jag inte att högsta o lägsta motståndet skillde så jättemycket men jag tänkte i min lilla tankebana att det är väl en amerikansk uppfinning o för att få feta, lata amerikaner att träna kan man inte ha så mycket motstånd för då är det ingen som orkar. Så nu är jag nästan glad att min Orbitreck gick sönder på andra vis för den nya som levererades hem idag... den är inte nådig!

Jag testade den ikväll. Började bra lite lagom så där så jag blev varm o sen tänkte jag att nu jävlar ska jag minsann dra i högsta växeln. Efter 30 sekunder kunde jag inte andas o efter 45 tog det tvärstopp. Jag ville verkligen dra runt den ett par varv till men det gick verkligen inte. Som att springa in i en bergvägg. Och jag har ändå en ganska bra grundstyrka. Att andra orkar 10 minuter är mig nu en gåta o jag känner mig som värsta fettbobban som inte orkar nåt. Jag dryper av svett så nu ska jag in i duschen.

Elektronik *suck*

Lite irriterad då vår lilla dator som jag använde så mycket dog. Förmodligen moderkortet. Nu gäller bara rädda det som räddas kan. Många bilder, inklusiva semesterbilderna (inte dom som mannen tog utan minneskort i kameran dock för dom existerar ju inte ändå *S*) hade vi inte bränt, så vi har lämnat in den för att dom ska försöka kopiera hårddisken innan den lämnas in på service o allt garanterat försvinner för gott. Men det jobbiga är att den stora datorn som jag skriver på nu inte har nån minneskortläsare o jag vet inte varför jag inte lyckas hitta kameran som flyttbar disk så några bilder blir det dessvärre inte förrän jag listat ut va i helvete det är som är fel.

Vi hade stort släktkalas i helgen men tyvärr får vi alltså vänta på bilderna då...

Känner inte igen mig själv

Jag vet ju att jag lovade mig själv efter förra årets katastrofalt misslyckade försök till att göra saft, att jag aldrig nånsin skulle ge mig på att ens försöka igen. Hela köket nersolkat, saftstänk överallt o av massa liter bär ca 3 dl saft som började jäsa o ångerna gjorde mig yr efter ett dygn. Detta år tänkte jag göra gelé istället. Gelé är ju gott, men när jag började bläddra i recepten så skulle man helst ha knappt mogna bär eller tillsätta en massa skit o koka på nåt krångligt sätt o det orkade jag rakt inte. Eftersom våra bär är bra mogna så tänkte jag att jag gör saft ändå. Men jag gör det på mitt sätt för skitreceptet i denna kokbok fungerade ju uppenbarligen inte (nä, jag är inte bitter - låter det som det? *S*)

Vi hade plockat runt 4 liter bär o när jag hade kokat allt så körde jag det genom durkslaget istället för saftduken som var lika ogenomtränglit som ... välj valfritt för jag kommer inte på nåt bra som lämpar sig (nä, jag är fortfarande inte bitter)

Iallafall blev det riktigt bra. 4 fina flaskor o den blev riktigt god. Lite grumlig i botten då var silen som sagt var lite grövre men nu har jag iaf gjort saft som en äkta bondmora *S* O ett tag kände jag faktiskt ett liten styng av att vilja gå ut i skogen o plocka en mer massa goda bär o sylta o safta. Hjortronen jag fick blev ju oxå god sylt. Vi har ju sån stor fin jordkällare (nu börjar jag låta som en riktig skogsmänniska o blir lite rädd för mig själv *S*)

Ohändelselös dag.

Få se, vad har vi gjort idag? Har småplockat hela dan då vi får övernattningsbesök på fredag som aldrig sett huset. Vore ju kul om dom tyckte att det såg ganska trevligt ut. Har serverat hallonyoghurt till mellanmål. Skakade ordentligt för jag hatar oskakad fil o yoghurt. Vad jag inte hade var korken på, så jag slängde ut yoghurt över hela köksgolvet....

Satans helvetes jävla skit

Det kan tyckas gulligt när man först hör om det, men jag tycker verkligen INTE att det är så roligt när ens 3,5 åring svär värre än fan själv. Faaaaan, åh - hiiiiit också, kan man få höra från henne (gärna med en handkontroll till PS3:an i handen). När jag spänner ögonen i den milda pappan (eftersom det inte är jag som är den som spelar TV-spel eller blir upprörd över domarbeslut som jag ändå inte kan påverka) så tindrar han med ögonen o säger att "jag har hört att dagens ungar lär sig så mycket från dagis - det måste komma därifrån"

Det skulle kunna stämma... Om det inte vore så att vårat dagis är kristet o jag har lite svårt att tro att alla svordomar som fan, satan o helvete kommer just därifrån. Eller vad tror ni?

Inga ord

Har inget att skriva till, vill bara visa en underbar bild *S*

Familjen fjäderfä på semester....

... i ett nötskal

Förra söndagen satte vi oss i bilen o körde ner till barnens farmor o farfar. Men att komma fram mitt i natten (för inte fan kör jag 4 timmar med barnen vakna) o sen försöka somna om när man väl är framme är inte lätt. Då vill man ju träffa farmor o farfar o hunden Chili. O har farfar lovat en båtfärd så spelar det inte så stor roll att det är mörkt o mitt i natten, man är lika förväntansfull o ivrig iallafall.

Avresa...

På tisdagskvällen checkade vi in på terminalen i frihamnen. Själv förberedde jag mig på att checka ut från detta liv. Jag kan aldrig innan en resa ens föreställa mig i min vildaste fantasi att båten INTE kommer att sjunka. Jag har rejäl dödsångest. Rena underkläder ifall jag skulle hamna på obduktionsbordet o testamenterat det dyrbaraste så folk skulle slippa undra o bråka. Hade funderat ut de bästa flyktvägarna o hur jag skulle få med mig barnen ifall vattnet skulle börja sippra in. Så länge jag ser land är det ganska lugnt så stockholm skärgård är ju ganska tacksam på så sätt. Tuppen ville inte sitta instängd i cellhytten hela kvällen så när barnen somnat så kallade ölen i baren på honom. Själv tyckte jag att det var lika bra att försöka sova bort resan så skulle den gå fortare. O lika bra att försöka somna då jag vet att jag aldrig sover bra på båtar. Alltid på vakt. Hela kroppen spänd.

Klockan 23.42 vaknar jag med ett ryck. Nånting är fel. Motorerna låter jättekonstigt. Hela båten hackar. Låter nästan som om båten försöker tvärnita. Vi går på grund, tänkte jag. Nu är det kört. Och det slutade inte heller. Sen kändes det riktigt att vi backade. Jag hade ingen täckning på telefonen men jag skickade iväg ett sms att det är omedelbart till hytten som gäller o hoppades att det skulle gå fram så fort som möjligt. Jag sitter utan att andas med tårarna i halsen i 40 minuter innan jag somnar om. När Tuppen väl ramlar in förklarar han att det var klart att båten backade - vi la ju till i Mariehamn!
Inte fan visste jag att vi skulle lägga till i marie-jävla-hamn mitt i natten för fan!

Tallin...

När vi dumpat väskorna på hotellet så måste vi ha lunch. Mittemot hotellet låg ett köpcentra (vilket inte direkt syntes) o bakom det låg hela centrum med gamla stan o restauranger så till den milda grad. Men vi går åt andra hållet så vi spenderar en timme med att leta lunch till hungriga trötta barn i ett trist typ bostadsområde.

Men men, vi hittade staden till slut (alldeles bakom hotellet då) o vi bestämde oss för att turista på riktigt efter maten. Vi köper biljetter till bussarna som åker runt. Varje buss tar 55 minuter o Lillhönan sover som en gris medans Storhönan sitter o faktiskt lyssnar på rösten i hörlurarna. I början hör man henne fråga VA? VA? innan hon ger upp o inser att rösten i lurarna inte kommer upprepa vad den sa *S*
Men vore det inte lite kul o fått höra rösten säga, för 7:e gången, med en lätt irriterad stämma
Jo, jag sa att....



Mer turistande...

Vi tog tåget. Toomaståget genom gamla stan. En underbar stadsdel med kullersten o smågränder överallt. Men barnen tyckte det nog var roligast när tåget tutade oavbrutet i typ 4 minuter för att någon parkerat rakt över hela vägen o blockerat en hel korsning...

Min make o ögonsten här i världen hade tagit med finkameran o var verkligen en ihärdig fotograf. Gamla stan hade typ 8 kyrkor så det fanns fina motiv att fånga. Vi hittade en lekpark där barnen fick springa av sig lite. Han tog verkligen jättefina bilder, medans jag nöjde mig med att knäppa med lilla kameran. Här ser ni några av mina bilder, för min mans kan ni tyvärr inte få se... Han hade fotat hela dagen utan minneskort i kameran ser ni. Klockrent, men förvånade mig inte det mista *S*



Ätbart...

Vi hade underbart väder hela resan o i mina tankar satte vi oss på en uteservering. Vi beställde in god mat o Storhönan fick bestämma alldeles själv vad hon ville ha. Det kunde till o med tänkas bli läsk till maten. Lillhöna skulle somna i vagnen medans Storhöna fick in efterrätt o de vuxna föräldrarna kunde dricka ur sina glas till en storslagen solnedgång. Verkligheten visade sig bli 2 vilda galningar som inte skulle sitta stilla, den ena värre än den andre. Skrik o vilda tjut så man fick skämmas. Kladd o spill o söl överallt. Jag vill inte ha, vad är det där för nåt? Llillhöna åt inte alls o blev skitgrinig, vrång o tvär. Storhöna petade i maten. Föräldrarna åt så fort som möjligt för att kunna betala, slänga ner barnen i vagnen o bara gå därifrån så fort som möjligt. Vi lämnade ett kaos av mat, dricka, sugrör o papper över hela bordet. Såg nog ut som om 40 rövare ätit middag... O personalen log hela tiden så vi fick dessutom lov att tippa dem rejält kändes det som. Tror iallafall att dom drog en lättnadens suck när vi gick *S*

Hotellet...

Som vanligt fick vi lov att möblera om lite, för att sova med 2 rullande barn som aldrig vaknar där dom somnat är inte kul om inte sängen har "säkra sidor". Den stackars städerskan hade dock släpat tillbaka sängen till där den skulle stå mellan lamporna dan efter. Så det var bara att baxa tillbaka den igen. Annars var det bra rum med mysiga, stora fönster som man kunde sitta i o titta ner på gatan o folket.

Hemresa...

Vägen hem var lika hemsk men oftast går den lite bättre för nånstans inuti mig tänker jag att jag har ju inte så stort val - jag måste ju hem igen. Bollhavet var ju favoriten hos båda barnen o puben utanför glasväggen pappas. Smart att ha pub utanför lekrummet o sen ha glasväggar. Bara det att på ett stort anslag på väggen stod att föräldrar ansvarar alltid själva för sina barn o att lek sker på egen risk. Lekvärdarna som fanns behövde inte alltid finnas i rummet då dom oxå hade andra uppgifter. Däremot uppmanade man föräldrar att vänta utanför.

Ops! Hur tänkte dom då? Att dom inte ville ha föräldrar inne men ville att dom skulle ta allt ansvar ändå? Jag kan ju inte ansvara om jag inte får närvara! Nu var det många föräldrar inne i rummet iaf o ingen sa något men ändå... Hur tänkte dom när dom skrev så skulle jag vilja veta? Var dom rädda att 14 st 35-åriga gubbar skulle slänga sig i bollhavet o skylla på att det var för barnens skull? Så kul är inte ett bollhav!



Avstigning för samtliga passagerare...

Alla fjäderfän klev hela av båten på lördag morgon. Vid liv o vid sina sinnens fulla bruk. Vi gick i evigheter till tunnelbanan - trötta, hungriga, smutsiga o slitna. Slängde i oss lunch på stan. Sen kom regnet. Måste ner o köpa nya skor till Lillhöna, då hon verkade vara den som partat hårdast i Tallin då hon kom hem med bara en sko. Vi springer i regnet till bussen o 1,5 timme senare landar vi på Ingarö igen. Då har ungarna vilat på vägen ut o är pigga igen - själva vill vi bara dö en smula...

Söndag...

Äntligen hemma igen. Jag ska nog utbilda mig till ambulansförare. Vore kul att få köra fort lagligt. Inte för att jag kör för fort jämt. Inte ens ofta. Eller jo kanske ofta men inte så mycket för fort så ofta. Men vem fan orkar sitta i 90 på bra vägar i bra väder när man är alldeles själv på vägarna o bara vill hem medans barnen sover? Lite för fort kan man väl få köra?

Svengelska

Storhönan pratade med farfar i telefonen idag. När hon lagt på (utan o säga hej då antar jag) frågar jag vad farfar sa.
Jag vet inte, säger hon. Han pratade nåt konstigt språk
Han kanske pratade engelska, frågar jag.
Nej, det var nog svenska, tror jag, säger hon *S*

Snordränkta popcorn

En helt vanlig onsdag i Juli kan man se dessa strosa omkring på byn. En svart häxa o en katt vid namn Mjaulin. Om ni undrar varför häxan har popcorn i näsan så var det för att marinera dem lite. Vissa gillar smör, andra gillar snor, förklarade han så snällt även om vi inte ville veta. Storhönan rynkade på näsan. Jag förstod henne *S*
Sista yran för vår del. Nästa onsdag är vi i Estland. Tomteland hade en hel del figurer på yran för att roa de små liven o på fredag har mormor lovat att ta med oss så vi får se alla häxans kompisar i deras naturliga miljö.

Trollungar

Idag har vi varit i nåt så häftigt som i en saga. Man svängde av lite från vägen o klev rakt in i en liten by av massa små stugor. Lummigt o grönt o stora ormbunkar överallt. Små broar med tak över bäckar o vatten. Små tomtar o troll överallt. Tror inte nån av barnen blinkade en enda gång. Dom hade verkligen kul. Och det kändes verkligen förtrollat - till o med för en 30-åring (eller jag menar 20+).
Bord o stolar stod lite överallt så man kunde fika. Man kan även boka stuga o bo där. Hade jag helt klart gjort om jag nu inte bott här uppe.





Överallt var det små tomtar eller troll som tittade ut. Ur små "hus" eller så var hela små byar uppbyggda. Många små hus ver lekstugor så barnen hade fullt upp o man skulle kunnat vara där flera timmar. Allt var gratis förutom om man ville köpa fika då. Känns som om detta blev en favoritplats fort.

Klätterapor

Vi har bakat muffins som vi ska ha som fika på stranden eller i parken. Men det har typ regnat ända sen dess, så så mycket strand o bad har det inte blivit. Dom längst bort var godast. Det är äppel o kanel-muffins. Sen bakade vi citron o choklad. Gjorde 4-dubbel sats när jag ändå var igång. Lika bra det. Men 1 gång har vi faktiskt varit i parken (men då glömde vi våra muffins) o storhöna är ju så tokig i att klättra i träd så hon försöker verkligen trots att träden är ganska omöjliga. Men det roliga är ju härmapan lillhöna som ska göra precis likadant. Hon stod o stampa o trampa o veva med foten utan att komma nån vart. Men storasyster gjorde ju....

Såja vännen

Ibland är det himla gulligt att sitta o lyssna på sin 3,5 åring. Man ler liksom lite inombords när man hör hennes ena gubbe säga till den andre att "hej gummelumman, är det bra med dig vännen?" eller hur hon svarade mig när jag ropade på henne för vi skulle gå över vägen: Jadå, gumman, jag kommer nu *S* Man tycker att hon är så himla stor o söt när hon klappar lillasyster på huvudet o säger "så ja vännen, snart blir det bättre, det är ingen fara vet du"
Ibland klappar hon mig på huvudet o säger "såja gubben" o sen skrattar hon för att hon vet att gubben säjer man till pojkar... Idag när vi skulle åka med katten till veterinären så skrek katten så i bilen o man hör hur storhönan från baksätet lugnar: såja gubben, jag vet, men vi är snart framme. Det är ingen fara vet du vännen. Sen övergår det till ett såja, nu får du lugna ner dig vet du. Det är ingen som orkar höra mer på dig! Lät ju inte riktigt fullt lika roligt.


Sen när gubbarna blir tillfrågade om hon ska tvätta öronen på dem i arg ton? Varför lyssnar dom inte på vad hon säger? Säger jag verkligen så undrar jag då? Ja, det har nog hänt. Just örontvättenhotet kommer jag ihåg uppstod en dag då hon upprepade gånger helt sonika puttat lillhöna till golvet o var i full färd att knuffa henne ner för trappen. Då tröt både tålamodet o den pedagogiska lusten. Och det var ganska effektivt hot oxå för hon hatar att råka få vatten i öronen när vi tvättar håret. Men när man hör henne säga det till sina gubbar inser man ju att det låter inte så värst trevligt så nu får jag nog komma på nånting annat. Nånting bättre men med samma effekt - att hon lyssnar i 5 minuter. Mer än 5 minuter kan jag nog inte begära, hon är ändå bara 3,5 år *S*

Katten Vaniljsås

Storhönan har en katt som tjejen i kassan på ICA har fått henne att döpa till Mailn (ni kan ju gissa vad tjejen i kassan heter *S*) o eftersom hon alltid vill handla i Mailns kassa när vi är där så gick hon villigt med på att döpa katten efter nämnda kassör. Tyvärr fick jag göra henne besviken bara några dagar senare då storhönan meddelade att nu hette katten vaniljsås!

Storhöna har aldrig döpt sina dockor eller gosedjur. Stora dockan har hetat stora dockan helt enkelt o den lilla "lilla dockan". Katten har hetat "katten" o kaninen "kaninen" - ja, ni fattar. Att mormors häst heter Mistral är inte heller nåt som gått in direkt. Hästen har hetat "mormors häst" helt enkelt.
Nu däremot döper hon allt. O att kalla allt för namn är väl o ta i. Skulle skattemyndigheten få in dessa förslag på rikigt skulle dom garva arslet av sig. Dessutom heter allt olika varje dag så man har ingen koll. Katten heter då för närvarnde "vaniljsås". Hon har bland annat en hund som heter "hundra", en docka som heter "afyff", en legogubbe som heter "fjärilar" o en nalle som heter gummelumman.

Kom, vi smiter

Imorgon kommer Storhönas braiga kompis tillbaka o leker. Vi bodde på samma område i Stockholm o efter ett par promenader till ICA 10 min bort lärde vi oss ganska snabbt att dom 2 ihop gjorde promenaden genast 30 min längre o lite mer spännande. Att tissla o tassla för att sen springa allt man hade ifrån sina mammor var livet på en pinne. Att ha en stor valross med foglossning o barnvagn springande efter sig var dödskul. Att valrossen svor inombords o var livrädd för att inte hinna fatt sin gullunge innan vägen 200 meter framför, samtidigt som hon försökte hålla sig lite för skratt var inget en 2,5-åring såg som förmildrande. Tur att kompis mamma var lite hurtigare än en själv. Allt kompis gjorde skulle hon göra o allt hon gjorde ville kompis göra. Att det nu är nästan 1 år den dom sågs kan man knappt tro. Vi träffades i förra veckan o efter lite blygt trevande mellan tjejerna så hörde kompis mamma hur det viskades "kom, vi smiter" o en glad höna hakade gärna på förstås. Men det är jätteroligt att dom leker o har kul o som sagt imorgon kommer dom förbi igen. Det ska bli regn, regn o åter regn o förhoppningsvis stämmer det. Då kan vi vara inne o låsa alla dörrar =)

Griståg

Jippi! Imorgon är det onsdag. Storhönans favoritdag. Då är det yra i lilla Orsa och det innebär..... karuseller! Lillhöna vågade jag inte riktigt släppa lös själv så det är tur att en 14-årig moster villigt erbjuder sig att följa med i griståget av ren välvilja *S*

Mei Tai

Jag är så glad o lycklig över min nya Mei Tai. Den är himla snygg o väldigt skön att bära i. Lillhöna är ju inte så van då jag inte burit henne mycket efter det att hon började bli 8-9 månader o hellre sysslade med annat än gosa med sin lilla mamma. Så jag har glömt lite att det faktiskt är ganska tungt o bära runt på 10 kg extra. Men nu när hon börjat bli mer o mer klängig så får detta bli alternativet, för att hela tiden göra allt med en hand orkar jag inte. Nu kan hon hänga med utan att det blir tungt för mig. Och jag får känna det där mysiga med att ha ett litet barn nära nära mig igen.

Här ser ni mönstret oxå

Förlossning VS Lumpen

Den här lilla damen är född utan bedövning. Tog inte särskilt lång tid o gick ganska lätt även om jag inte kan säga att det inte gjorde ont. Ont som fan gjorde det, men jag skulle gärna göra om det. Min man skulle gärna göra om lumpen oxå säger han... Och på tal om det så hade vi en liten diskussion här hemma, om att jag ska inte komma här o snacka om att föda barn.... Ni vet lumpen.... Så även om det inte var det mest behagligaste nånsin att klämma ut ett ånglok genom ett nålsöga o dessutom utan bedövning, så vore det dumt att klaga. Man förstår ju att lumpen var ju värre *S

Farfar är sjörövare

Eller sjökapten iaf. Vi har pratat lite om att vi ska åka o hälsa på farmor o farfar snart (alltså barnens nu o inte dom i förra inlägget *S*) o Storhöna är väldigt förtjust i att farfar är sjökapten som Pippis pappa. När vi var nere i källaren hittade hon flytvästen som hon absolut skulle ha på sig. För den måste jag ha när jag ska köra båt med farfar, förklarade hon. Sen lekte hon med den otympliga västen på i över en halvtimme. Om ni undrar över hörselskydden så hittades dom i samma veva o det var egentligen meningen att Lillhöna skulle ha dom när jag klippte gräset men dom kom aldrig längre än så.

Sen kan ni ju tänka er en 3,5 åring som säger VA?!? 8 gånger efter allt man säger i vanliga fall. Inte blev det bättre med hörselskydd kan jag meddela. VA? VA? VA? O vad hon skrek när hon pratade. Hon trodde väl inte att vi hörde henne eftersom hon inte hörde oss. Jisses vad borta hon var *S*

Tjuvkikat.se

Vad dessa tjuvkikar på kan man undra över?? Spännande var det iaf. O jag kan glatt meddela att den söta lilla musen faktiskt undkom 2 stycken katter tack vare en viss stursk, hormonstinn Dembo som absolut inte kunde låta Kimmen leka med sin fångst ifred.

Farmor Stig o Hedda som mig

Inte bloggat på ett tag känner jag. Men här har det hänt grejer minsann. I helgen som gick (för evigheter sen känns det som) så var vi uppe o hälsade på min farmor o farfar. Eller farmor Stig o Hedda som jag heter om man går efter Storhönans förklaring av herrskapet... Storhönan fick ett par nya vantar som hade stickats av farmor Hedda o hon tog inte av dem på en lång, lång stund. Hon älskar verkligen sina vantar Hedda stickar. Lillhöna som börjar bli så rolig för hon ska minsann oxå så fort hon ser att storasyster gör nåt, hon skulle oxå ha. Men några så små vantar hade farmor H inte så hon fick ett par sockor istället. Lika glad för det var lillhöna så där sprang de omkring med vantar i juli hela dan.





Vi hade en trevlig helg förutom att hönorna vaknade 3.23 (ja ni läste rätt) på söndag morgon överlyckliga att vara kvar i Iggesund o ville genast börja leka. Efter en timmes fruktlösa försök att få dem att somna om gav jag upp. Jag höll på o börja gråta av trötthet. Vi mös o sjöng o klappade händerna i bäddsoffan o när klockan närmade sig halv 6 så hörde jag hur farmor H började stöka i köket. Tack o lov hörde barnen det oxå så dom pep iväg fortare än kvickt. Ser så lustigt ut när lillhöna svassar efter storhöna o försöker hänga med *S*

Jag andades ett par gånger o tänkte att så länge jag inte hör nåt gnäll reser jag mig inte ur sängen. Men nästan en hel timme roar dom sig i köket så jag hinner slummra lite. Dom har målat o tittat ut genom fönstret. Inte fan skulle ja ha lyckas roa dem i en timme med det! Men att vakna 3.23 tar ut sin rätt till slut o jag föreslår en film vid 8-snåret. 2 minuter över 8 sover dom sött. Och jag med *S*

Another hard day at work

Vad kämpigt o motigt det känns o bara vara hemma o vara föräldraledig nu. Det är så tungt att inte ha ett jobb att gå till. Eller? Få se... vad har vi gjort idag? Jo, just det, badat o lekt på stranden hela dan. Simmat o geggat o plaskat o käkat glass - hela dan! Inte så bedrövligt va *S*
O när vi kom hem har vi fikat o skuggan (vilket behövdes, jag var så duktig o smorde in barnen ordentligt men glömde som vanligt mig själv så nu sitter man här sönderbränd) o grillat korv. Kan livet bli bättre? Lillhöna är helt vansinnig i vattnet. Hon sätter sig på huk o sen bara kastar hon sig fram o ska simma. Totalt hejdlös o orädd. Men det känns jäkligt soft o bo just i Orsa nu då vattnet inte når högre än Storhönas knän hur långt ut hon är går *S* Man kan liksom släppa henne lite vind för våg... Värre var igår då vi var nere på bassängerna istället. Storhöna känns ganska säker iofs, hon har ju sina armkuddar men lilla våghalsen var helt som galen. Hon skulle stå på kanten som i badhuset i måndags (mycket bad dom senaste dagarna) o kasta sig ut från kanten. "teee" hörde man bara o sen tog hon bara ett stort steg rakt ut i luften. Helt omdömeslös. Vad är det med ungdomarna nu för tiden? Ingen rädsla alls i kroppen *S*
Storhöna gillade vattenkanan.

Badnymfer 2

Igår va jag o småhönsen på badhuset i Mora. Aldrig nånsin har jag varit med om ett badhus där det är betydligt kallare i lilla barnbassängen än vad det var i stora, men men... Dom hade askul iaf och storhönan hoppade får kanten. 1,2,3 sa hon o sen slängde hon sig ut (samma tjej somvägrar bada badkar o skriker som en bebis så fort hon får minsta lilla droppe i ögonen). Lillhönan tittade storögt o sen ville hon oxå upp på kanten. Sen hörde man bara "teeeeeee" o sen kastade hon sig rakt ut över kanten. Tur att man har som krav att alltid ha hudkontakt med henne för annars hade hon sjunkit till botten *S* Sen var dom i full gång. Storhöna överlycklig över att hon kunde "simma" o lillhöna simmade hundsim så det stod härliga till. Skrattade när man hissade upp o ner henne i vattnet o Storhöna hittade ne flytmask som hon klättrade upp o ner på.

Det roliga med lillhönan just nu är att det börjar komma så många olika ljud som faktiskt betyder saker. Hon börjar liksom bli en liten människa *S* Jag ska svänga ihop en liten ordlista nån gång.