Håll bara med mig

O ju mer jag tänker desto mer blir jag övertygad om att världen vore tråkig om alla vore raka hela tiden. O att missförstånden skulle faktiskt bli fler. Eller kanske inte missförstånden men misstagen. Man lär sig ju av sina egna eller i bästa fall andras misstag. Om jag bara säger att det blev korv till lunch idag för barnen säger det inte så mycket mer än att det blev korv till lunch. Men berättar jag varför det blev korv till lunch kanske han inte ens ger sig på det som slutade i total katastrof o tårar o som därmed ledde till en snabb korv med makaroner. Förstår ni mig? Och om man vet i förväg vad som lovats o sagts (för det kan vara väldigt viktigt för en 3,5 åring som kan glömma på 2 sekunder att hon inte får knuffa ner sin lillasyster från sängen eller bära katten i halsen, men som kan komma ihåg att vi ska åka till leksaksaffären i flera veckor). Ibland är det ju bra att vara rak - typ: Jag vill inte det här! Men ibland kan man väl få slänga in en anledning till varför utan att det ska himlas med ögonen o rullas med fingrarna?

Eller så babblar jag bara helt enkelt för mycket, jag vet inte...