Fettsäck väck

Har ett tag känt mig ganska låg ett tag.. Inget händer med min kropp. Har känts som om jag bara blir fetare o fetare.. Ett tag blev jag fetare, men det lyckades nån intala mig att det var bara vatten eftersom det varit så varmt de senaste dagarna o man har druckit så mycket.. Det var ju snällt sagt, men jag tvivlade... Allt var deppigt. Det värsta var nog att jag till o med hade tappat min inre målbild. Min motivation o min beslutsamhet var borta. Min bild av en smal, lycklig mig var försvunnen.

Sen följde min syster med på boxningen jag försöker gå på en gång i veckan o då kändes det bättre. Dom extra kg försvann så det var kanske bara vatten o nu känns det bättre än nånsin. Har börjat med en dagbok där jag skriver in vad jag gör varje dag. Cyklar ju med hönorna minst en mil 3 gånger i veckan, tränar minst 6 kvällar i veckan här hemma, går på boxningen 1 gång i veckan o så blir det ju en hel del rännande upp o ner i trappor efter blöjor, tröjor, gosedjur, you name it *S*

Och det största av allt... Jag har inte FUSKAT alls sen i söndags. Inte en enda kinapuff, inte en enda glass (jo, en piggelin men dom räknas knappt för det är typ 4 kalorier i dom), inte ens halloumi har jag ätit. Så nu är jag tillbaka på banan mer beslutsam än någonsin.

Kanske är det tävlingsmänniskan i mig som är så rädd för att min syster ska lyckas bli smal o fin (eller fin är hon redan men ändå, ni fattar) o inte jag. Att jag ska förbli instängd i denna fettsäck till kropp. Inte för att det är nån tävling överhuvudtaget men det hjälper min motivation att tänka lite så. Vi gör det båda för vår egen skull o vi har kul tillsammans. Två flugor i en smäll. Men nåde henne om hon blir smärt o smidig innan mig *S*