Logiskt?

Konversation vid middagsbordet idag:

-Vad gör du vännen?
-Jag måste ha lite mer ananas, förstår du mamma (sträcker sig över hela bordet med hela kroppen)
-Måste du ha mer? Du har ju jättemycket ananas kvar på tallriken ju.
-Nej, jag måste ha lite mer förstår du. Ibland är det bara så! ("ibland är det bara så" - känns som ens egna repliker studsar tillbaka som nåt slags eko ibland va, eller vad tror ni?)
-Jaha, ja OK då, säger jag. Vill du ha lite mer kycklingbitar också då?
-Nej mamma, jag har kvar ser du väl. Jag måste ju äta upp dom först ju!

Jag undrar när förmågan att inse att man talar emot sig själv infaller *S*