Låt dom leka

Hur kul tror ni det är att bli totalt dumförklarad av sin man då han förklarar att ingen ruta nånsin kommer gå sönder av barnens lilla plastboll? Så hårt skjuter han faktiskt inte o bollen klarar nog inte ens logiskt av det. Finns inte ens på kartan, jisses vad jag ska hålla på o vara orolig, säger han. Inser att jag har blivit som min mamma, som spänner ögonen i pappan o tvingas vara den allvarliga när livet bara är en lek för andra. Kommer ihåg när jag gick i 4:an eller 5:an tror jag o 2 pojkar hade smugit fram till vårat hus o skulle skjuta slangbella för att jag skulle komma till fönstret. Dom var inte särskilt duktiga på att träffa o inte sköt som hårt heller. Min pappa kom på dem men istället för att undra vad dom sysslade med så tänkte han att han skulle visa dom hur det skulle göras. Det slutade med att mitt fönster var i tusen bitar o det var glas överallt. Min mamma var inte glad o pappa bara skrattade typ.

Kanske är jag en hönsmamma på riktigt trots allt? Inte ska väl jag vara den som förstör allt det roliga? Småhönorna hade ju kul med pappa o bollen... Boys will be boys var det väl någon som sa? Fast 2 av mina 3 boys är ju girls då men iallafall. Nä, så idag skulle jag inte vara tråkig, lite spänning i livet måste man kanske ha? Så jag biter ihop, tänker mina stilla tankar o låter barnen (alla 3) leka med sin fåniga boll.. Jag har annat att göra. Låt dom hållas!

Och nu har jag inte tid o blogga mer, för jag måste googla o se om Orsa har nån bra glasmästare så rutan hinner lagas innan helgen =(