Skoj

Ibland önskar jag att jag vore 1 år igen. Inte för att jag kommer ihåg hur det var att vara 1, men 1-åringar verkar ha så mycket skoj. Som att leka titt-ut. Att kikna av skratt när ens mamma säger BU fast hon egentligen är fullt synlig hela tiden. Lyckan att förstå leken o hålla för sina egna ögon o skratta så mycket att man knappt får fram sitt "hi-hu".
Eller mammas favorit - att hålla för ena ögat o på allvar tro att jag inte ser henne.

Eller att tycka att mamma är världens tokroligaste, knasigaste nånsin när hon låtsas att hon ska äta maten o styr skeden till hennes mun istället för den lilla barnamun som den är ämnad för.
Eller snegla mot mamma efter att ha tagit en rejäl mun sand för att se om hon tycker att det är lika kul som en själv?