Jag måste få skriva... Lika bra att be min lilla man (eller jag menar stora, vältränade, exemplariska man) om ursäkt redan från början men jag tycker det är lite roligt...
Igår följde våra respektive med min syster o mig boxningen. Dom skulle boxas mot varann och hade aldrig gjort det tidigare. Min man är då Djurgårdare såklart o systers bihang är AIK:are. Redan här har ni nog en liten bild av upplägget inför gårkvällen *S* Tar man då o lägger till alla manliga hormoner vad dom nu heter o allt manligt fånigt som mätning av styrka o sånt så kan ni ju snabbt räkna ut att dom tog i utav bara helvete redan från början. Ingen uppvärmning där inte, bara smacka på. Min syster o jag började som vanligt o efter halva timmen ökade vi tempot o slog hårdare o snabbare o fick en rejäl träning. Våra manliga, muskulösa män däremot låg flåsandes i en liten hög i hörnet o pep om att dom inte orkade mer... Men kul att dom följde med o hoppas vi får se dom där igen. Dock lär det dröja ett tag innan träningsvärken lägger sig, låter mannen meddela *S*
*förlåt*
1 kommentar:
skrattar hejdlöst
Skicka en kommentar