måndag 4 maj 2009

Perspektiv

Såg Pirates of the Caribbean häromkvällen. Andra filmen i ordningen (första är nog inte försvarbart att se igen, då jag sett den alldeles för pinsamt många gånger för att vara 31 år gammal). Men i den här filmen så handlar det ju liksom inte om att deras vägar korsas, utan om att den ene söker upp den andre o den tredje letar efter den förste typ. Om man nu ska sätta filmen i ett verklighetsfokus, vad oerhört jobbigt det måste ha varit på den tiden. Inte bara att dra upp en telefon o höra efter: Tja, var är du nånstans? Stanna kvar där, jag måste snacka om en grej med dig.

Utan här seglar dom farvatten runt och letar efter varandra litandes på att någon annan ska veta vart den andre är. Och när dom väl kommit dit kan dom ha missat varann med ett par timmar. Otroligt frustrerande utan telefoner.

2 kommentarer:

kÅnstiga tanten sa...

JAG HAR OCKSÅ TÄNKT PÅ DET!!! och skörbjugg, myterier, rom och skit.. Hualigen.. :D

hönsmamman sa...

Ja, o tänk att itne veta om ens älskade lever eller är död sen länge sen. Tänk i alla romantiska filmer där kvinnorna går o väntar i flera år utan att ens veta nåt om sin darling. Jobbigt....