Vurpan

Igår inledde jag operation mörkläggning, för att i nån sorts form av desperat anda försöka få barnen i säng före kl 22 på kvällen. Dels så är det ju ljusare ute o dels så har vi solnedgången i barnens fönster. Men mörkläggningen funkade så bra att vi försov oss totalt imorse.

Det värsta var att jag vaknade av ett litet hallå från undervåningen. Av en röst jag inte kände igen dessutom. Man blir ju smått nervös. Det var en arbetskamrat till pappelappan som stod i trappen o synade mig i mitt nyvakna rufs o utan byxor. Jag är impad över mig själv hur jag lyckades få 2 sovande barn från sängläge till påklädda o satta i bilen med varsin flaska saftsoppa i handen, och dessutom se relativt respektabel ut själv, på endast en kvart.

Pappelappen hade vurpat med cykeln o blivit körd med ambulans till lasarettet. När jag kom in såg det lite värre ut är så här, för då stack glasögonen ut genom kinden. Bågen hade liksom borrat sig in o fastnat med en vass pigg som en hulling. Näsan hade oxå fått sig ett jack men det syns inte på bilden.

Annars hade han en jäkla tur som klarade ögat. Hade bågen gått in där hade det ju varit kört. Men inga brutna ben (fast han känner sig dock rätt mörbultad i kroppen säger han) och inga mer skrapsår än detta, så han får anse sig "lucky". Han hade liksom glidit på skärmen på kepsen så tur var väl det. Men å andra sidan var det troligen samma keps som tryckt in glasögonbågen oxå så...

Dom nästan alldeles nya glasögonen ser ju heller inte så snygga ut längre. Snea, vinda, knäckta o med bara ett glas. O barnen ville liksom inte titta på honom alls när dom kom hem. Han såg väl läskig ut. Storhönan gömde sig i köket o lillhöna gömde huvudet i mitt knä.