Lillhöna pratar ofta i sömnen och när hon drömmer mardrömmar känns det så hårt i hjärtat. In real life kan man ju liksom stötta o trösta o hålla om, men i en dröm kanske man inte ens är i närheten. Eller så är man ett monster. Härom veckan grät hon "vänta på mig, spring inte ifrån mig" i sömnen, och man ville bara väcka henne o säga att här är jag, jag är hos dig, jag kommer aldrig gå ifrån dig hjärtat
Alldeles nyss var jag in och drog upp täcket lite på barnen och stoppade om dem innan jag själv skulle krypa ner. Då hör jag hur hon säger "åhh, titta på mina vackra vingar - äntligen kan jag flyga, jag är en älva nu" och då gör det inte lika ont. Nu kommer jag somna med ett leende på läpparna i den trygga tron om att hon har en alldeles underbar jag-kan-flyga-dröm
1 kommentar:
Gullpluttan
Skicka en kommentar