Trauma för livet

Vad vore man för förälder om man inte behandlade sina barn lika? Jag kör inte med millimeterrättvisa men när det gäller så stora saker som kris i livet måste det väl ändå vara lite jämnt? När Storhönan var liten, ungefär som lillhöna nu så slutade jag amma henne. Hon var totalt frälst i mina tuttar o skulle snutta så fort jag satte mig ner var vi än var nånstnas. Varannan timme på nätterna vaknade hon som en klocka som hon gjort ända sen hon föddes. Jag skulle börja jobba igen o kände att jag orkade inte amma nätterna igenom OCH jobba heltid. Vi hade 2-3 jobbiga nätterna med mycket gråt. Lillhöna har ju inte ammat på länge men tänkte att det är väl dags för hennes största trauma än så länge så att det blir lite rättvist. Hennes söta pappa la ju henne häromdan o glömde bort nappen. Eftersom det gick så bra ändå så beslutade vi att rensa bort alla nappar. Ikväll var det lite oroligt o lite gråt (mest arg-gråt) så nu har vi hemska föräldrar fixat 1-1 i livskriser mellan barnen. Så håll tummarna för att det går vägen ganska smärtfritt.