Barnledig

Det är så fruktansvärt tomt här hemma. För en vecka sen flyttade de båda större hönorna ner o ville sova på nedervåningen. Det visade sig vara ett genidrag men ack så tomt det känns här uppe. Ikväll har de dessutom deklarerat att de vill sova hos mormor. Vi har alltid varit rätt usla på att lämna ifrån oss barnen. Har väl väntat på att de ska vilja själva. Och nu inträffade alltså det. Så imorgon (om jag inte kommer behöva hämta dem mitt i natten vill säga) får jag inte vakna med mina små hjärtan på julaftons morgon.

Och det känns tomt både i huset och i hjärtat för detta är den första sleep-overn någonsin. Miniägget trivs rätt bra med lugn o ro och visst är det ruggigt skönt, men det är ju mina baaaaaaarn. Och jag är deras mamma. Jag saknar dem trots att det är skönt att slippa klia o natta o stoppa om rätt o smörja o fixa saga o hämta dricka o fan vet allt.