Moment 22

Jag har haft ett moment 22 här hemma. Igår var jag lite småputt då jag bad maken stoppa i kupevärmaren, bara det att den inte gått igång och jag tyckte att sånt kollar man väl om man vet att den frusne frun o 3 barn ska iväg *mutter mutter*. Bara det att det visade sig att det var långt ifrån hans fel - kupevärmaren hade gått sönder. Årets hittils kallaste dag, -24 grader o den väljer att sluta fungera.

Så jag måste köpa en ny. Men för att kunna köpa en ny måste ja ut med bilen. För o vilja ut med bilen vill jag att den är varm. För att den ska vara varm måste jag ju ha en värmare. För o få en värmare måste ja ut med bilen o here we go again...

Men så dök ett tillfälle upp. Mamma, barnens bonusmorfar o deras moster (ja barnens alltså, inte mamma o bonusmorfarns) var här för att äta tårta (återkommer till det sen). Mostern skulle iväg o köröva och av en ren tillfällighet skulle bonusmorfarn då behöva passera macken. Tänk om de skulle råka ha kupevärmare där. Och det hade dom!

Dessutom var min mor skyldig mig pengar - faktiskt nästan lika mycket som värmaren kostade så vi kvittade. Eftersom det var länge sen jag lånade ut pengarna så var de liksom inte inräknade i denna månadsbudget så det känns som om man fick en gratis kupevärmare o dessutom levererad till dörren. Kan det bli mer perfekt!