Där satt den

Det tog hela dagen, men nu är den på plats. Pappelappan fick börja hemma för att bota värken från vurpan igår. Lite micklande men den kom på till sist, och jag är grymt glad över att jag slapp backa med släp med den grejen som last. Sen var det bara själva avtagandet kvar men då hade de fått in snitsen, så det gick ganska smidigt faktiskt. Hissa upp o sen bara köra ut släpet o sen sänka ner. Eller "bara" o "bara", lätt för mig o säga som inte gjorde alltför mycket av det tunga arbetet =)

Men nu står den på plats iaf. Den ska väl få sjunka ner lite innan vi ställer den helt rätt o rakt, sen blir det målning och plantering av en liten fin minirabatt. Jag vill gå ut nu fast det är mitt i natten o börja dona...

Ommöbleringsinstinkter

Dessutom har jag sökt professionell hjälp för min knasiga kropp, som inte riktigt ville återhämta sig efter förlossningen. Ett tag trodde jag nästan att jag led av nåt konstigt post-traumatiskt-stress-ledsenhetssyndrome efter lilla bebisen som dog, men jag borde istället tagit ommöbleringsplanerna med större betänksamhet.

Vurpan

Igår inledde jag operation mörkläggning, för att i nån sorts form av desperat anda försöka få barnen i säng före kl 22 på kvällen. Dels så är det ju ljusare ute o dels så har vi solnedgången i barnens fönster. Men mörkläggningen funkade så bra att vi försov oss totalt imorse.

Det värsta var att jag vaknade av ett litet hallå från undervåningen. Av en röst jag inte kände igen dessutom. Man blir ju smått nervös. Det var en arbetskamrat till pappelappan som stod i trappen o synade mig i mitt nyvakna rufs o utan byxor. Jag är impad över mig själv hur jag lyckades få 2 sovande barn från sängläge till påklädda o satta i bilen med varsin flaska saftsoppa i handen, och dessutom se relativt respektabel ut själv, på endast en kvart.

Pappelappen hade vurpat med cykeln o blivit körd med ambulans till lasarettet. När jag kom in såg det lite värre ut är så här, för då stack glasögonen ut genom kinden. Bågen hade liksom borrat sig in o fastnat med en vass pigg som en hulling. Näsan hade oxå fått sig ett jack men det syns inte på bilden.

Annars hade han en jäkla tur som klarade ögat. Hade bågen gått in där hade det ju varit kört. Men inga brutna ben (fast han känner sig dock rätt mörbultad i kroppen säger han) och inga mer skrapsår än detta, så han får anse sig "lucky". Han hade liksom glidit på skärmen på kepsen så tur var väl det. Men å andra sidan var det troligen samma keps som tryckt in glasögonbågen oxå så...

Dom nästan alldeles nya glasögonen ser ju heller inte så snygga ut längre. Snea, vinda, knäckta o med bara ett glas. O barnen ville liksom inte titta på honom alls när dom kom hem. Han såg väl läskig ut. Storhönan gömde sig i köket o lillhöna gömde huvudet i mitt knä.

Idol 2009

Den HÄR mannen gillar jag.

Ååååhhhh

Det kliar som FAN! Kliar på underläppen, men jag kan inte klia för det känns inget när jag kliar, för jag är bedövad ända upp till ögonbrynet. Fruktansvärt att inte kunna göra nåt åt kliet, varför kliar det?

Doktor höna

Jag ligger i barnens säng o lillhöna tar hand om mig.
Hon tar fram världens största fil o börjar skruva.


- Måste skuva lite, mamma.
- Måste du skruva?
- Mm, ska laga dig, mamma.

Hon lägger ifrån sig filen o fipplar lite med fingrarna.

- Vad gör du nu då?
- Måste ha påster åsså.
- Åh, får jag plåster, vad snällt vännen.
- Vänta!

Hon ringer nån läkarkollega för konsultion, kanske är jag mer trasig än vad hon anat.

Sen går hon runt mig (varför hon nu gör det när hon sitter uppe vid axlarna) o kramar om mig.

- Kama åsså, mamma
- Åh tack.
- E ba nu, mamma?
- Ja, nu är allt bra.

Och visst är allt bra!

Halva jobbet snart gjort

Vi har pysslat lite med en lekstuga i helgen, men vi kom bara halvvägs. Eller halvväggs till halvvägs. Min tappre man trampade en spik rakt upp i foten, så nu sitter vi o väntar på blodförgiftning eller kallbrand o amputering.

Ja, jag blir irriterad i trafiken ibland

Jag vet att jag inte är den bästaste i sverige på att hålla den exakta fartgränsen. Men jag är inte heller den som blir superirriterad när andra framför mig gör det, för det är ju trots allt det man BÖR göra. Men när en fin ny Volvo cross country framför mig ligger i 50 på 70-väg o dessutom bromsar vid varje mötande bil då blir jag både irriterad o rädd. Irriterad för att han ska ligga just framför mig o fåna sig o rädd för att om man blir så osäker så man måste bromsa vid varje mötande trafik, då borde man inte ha körkort alls.

Sen hörde jag en låt på radion, glömde bort volvon o började gråta. Det är nåt fel på mig o mina hormoner. Och då ska nämnas att låten var Markoolio och Linda Bengtzings "värsta schlagern" vilket inte är den mest kända kärleksballaden direkt.

Perspektiv

Såg Pirates of the Caribbean häromkvällen. Andra filmen i ordningen (första är nog inte försvarbart att se igen, då jag sett den alldeles för pinsamt många gånger för att vara 31 år gammal). Men i den här filmen så handlar det ju liksom inte om att deras vägar korsas, utan om att den ene söker upp den andre o den tredje letar efter den förste typ. Om man nu ska sätta filmen i ett verklighetsfokus, vad oerhört jobbigt det måste ha varit på den tiden. Inte bara att dra upp en telefon o höra efter: Tja, var är du nånstans? Stanna kvar där, jag måste snacka om en grej med dig.

Utan här seglar dom farvatten runt och letar efter varandra litandes på att någon annan ska veta vart den andre är. Och när dom väl kommit dit kan dom ha missat varann med ett par timmar. Otroligt frustrerande utan telefoner.

Vilseledning

Idag har vi gjort undanmanöver. Storhöna har typ gnällt hela dagen. Eller hon har varvat med en massa gråt oxå. Kanske ett o annat skrik med när jag tänker efter. Precis vid middagen fick hon något osynligt i ögat. Jag tvivlar inte på att det hade varit nåt där, men det gick inte o finna o hon ville inte tro på min "det är borta, men det kan klia en stund, men det KOMMER ATT GÅ ÖVER" teori heller.

Sen återstod bara gråtuppmaningen. Gråt så mycket som möjligt så åker skräpet ut med tårarna o tårarna tvättar rent ögat. Då säger ungen att nej, hon kan inte gråta, hon vet inte hur man gör! Så jag börjar reta henne o säga att hon är en bajskorv men det funkade inte, hon skrattade. Men hon skrattade inte så att tårarna sprutade, så hon började raskt gnälla igen. Så vi drog igång en biltvätt, det fick ungen att glömma ögat.

Frågor med menlösa svar

Eftersom jag har en vän som är gravid vars blogg jag följer, så undrade jag var hon tog sin information ifrån. Som vad som händer med mamman och vad som händer i magen i respektive vecka. Jag surfade runt lite på deras hemsida o hamnade på en "fråga barnmorskan" sida där jag hittade denna fråga. Säg mig gärna någon var nånstans ni hittar svaret på frågan. Jag hatar svar som inte svarar på frågan. Spelar ingen roll varför, hon kan väl ändå svara på frågan!

Fråga
Jag undrar från vilken vecka man kan få reda på vilket kön det är på babyn? Visst gör man det med ultraljud?

Svar
I Sverige har man som policy att inte titta efter eller upplysa om kön vid ultraljud. Det frivilliga ultraljudet runt vecka 17-18 har ett rent medicinskt syfte likaså ultraljud senare i graviditeten. Så håll ut! Tids nog får ni ju svar.
Barnmorskan Therese

Drömmar

Drömde en sån märklig dröm inatt. Drömde att jag var gravid igen och skulle göra ett lite tidigare ultraljud än det vanliga just för vad som hände vårat barn innan. Vi kom dit o hade samma barnmorskor o läkaren var med från början denna gång. Först var allt mörkt på skärmen men sen började den flimmra lite o en liten bebis dök upp. Jag såg direkt hur ett par mörka, svarta fläckar bredde ut sig och kände att jag behövde inte vänta på läkarens svar. Jag visste redan att det var kört för det här barnet också. Kände hur hela kroppen sjönk ihop men lätttad över att det var så mycket tidigare i gravididteten så det inte skulle bli lika jobbigt att föda ut den här gången.

Barnmorskan började prata o visa var hjärtat var o huvudet "och här är lilla armen" fortsatte hon. Jag tittade förvirrat på min man o sen på barnmorskan o avbröt henne. "Men dom svarta fläckarna då" började jag... Nej, det var bara pixlar, dom skulle vara där, sa hon o jag visste inte om jag skulle protestera eller inte. Sen pratade hon vidare men jag hörde inget mer, som om jag blivit döv. Jag bara stirrade på fläckarna. JAG såg dem o kunde inte för hela mitt liv förstå att hon inte såg dem.

Lika lön för lika arbete tack

I helgen har vi hjälpt till att riva ett garage/förråd hemma hos barnens mormor. Karlarna jobbade, men jag måste ändå erkänna att jag fick göra grovjobbet som vanligt. Sittandes i hammocken höll jag koll på att barnens moster höll koll på ungarna. Slitit värre i gassande sol måste jag säga. Maken gjorde ett lamt försök att protestera, men jag menar, hade dom kunnat riva ett hus med virke, spån o spik farande åt alla håll med 2 små skitungar kring fötterna - nej, jag tror inte det nej. Så om nån förtjänar massage så är det nog jag!


Sen blev det god grillmiddag o efterrätt till sent in på kvällen.

Hmm, vart ska den här passa?

Innerst inne vet man ju att tysta, lugna barn har nåt fanskap för sig. Man VET ju det egentligen. Men efter 10 minuters tjat om jag måste sitta med storhönan i lekkrummet (där det inte finns nåt att sitta på för en övervuxen människa som mig) var jag lycklig över att hon nöjde sig med att lillhöna gjorde henne sällskap. Jag lämnade dem lekandes med bilarna för att göra middag o tyckte faktiskt att det var såååå skönt att de för en gångs skull kunde leka tillsammans. Ofta brukar deras lekar sluta i totalt kaos o bråk efter max 2 minuter.

Men även jag inser efter en kvart att det är för lugnt o tyst. Hur skönt det än är. Ska precis kolla till dom då storhöna kommer ut i köket - alldeles blå. Att dom leker med vattenfärgerna är iofs inget nytt o denna gång var det iaf bara händerna (inte som sist då hela ansiktet var kamoflerat).

Men jag är ändå nyfiken så jag undrar vad dom har gjort. När hon svarar "inte nåt" blir jag orolig att lillhöna ska vara helt blå. Jag tittar efter. Lillhöna ok, men alla pusselbitar är blå. Blir ju lätt o lägga dom pusslena nu menar jag!

Melt down

Har inte varit min dag idag. Har stirrat i timmar på skärmen för att få ner ynka 6 rader på slutarbetet. Tog en paus, köpte en glass på ICA, maken stack ut huvudet o bad mig ta med en kasse hem så jag slängde in den i bilen, körde hem, tillbaka till skolan, stirrade på skärmen, skrev 2 rader till, sket i alltihopa o avslutade dagen.

När jag satte mig i bilen igen kom jag på glassfan som jag lagt i bildörren o bilen var nu en bastu. Hur kunde jag glömma att jag köpt en glass?

Dessutom hade jag en föreläsning att lyssna på o då vår lärare är otroligt intressant men fruktansvärt jobbig att lyssna på så tänkte jag smita in på konsum o köpa lite smågodis. Konsum är enda stället i Orsa som har gott lösgodis men nu hittade jag ingenting. Det blev 5 hallonbåtar. I kassan frågar jag om de bytt godisleverantör.

- Jajjemen!
- Åh, va bra
- Kul att du tycker det
-Ja, för det var bättre förr, då hade ni gott godis. Nu fanns det inget gott o det var bra, för jag ska inte äta godis.

Tråkdagar

Jag har liksom lovat mig själv att aldrig skriva inlägg som vad vi åt till middag, att jag är sugen på chips eller att jag såg en giraff på väg hem från dagis eller nåt sånt bara för att ha något att skriva. Då väntar jag hellre några dar tills jag har nåt någorlunda vettigt på hjärtat. Eller hade jag sett en giraff i lilla Orsa hade jag nog definitivt bloggat om det men ni hajjar. Dessutom har jag jättemycket skolarbete just nu.

Min man satte mig framför datorn ikväll men jag HAR inget att blogga om. Det enda roliga idag har storhönan stått för när jag försökte avstyra ett syskonbråk och frågade om hon ville hjälpa mig med middagen istället. Hon frågade vad det blev o jag svarade spettmat. Ögonen blev stora som tefat, munnen gapade o jag trodde nästan hon skulle börja gråta av lycka. JAAAAAA, skrek hon o sprang till köket. Sen kom hon tillbaka fullt allvarlig: Vad är spettmat för nåt?

Men duger det åt er så varsågoda =)

Det ÄR vår

Det är faktiskt härligt ute nu. Det är vår o nästa helg är det marknad (läs: en enda lång dag av karuseller). Det är bara det att vår tomt inte riktigt har hängt med i utvecklingen.

Skarpt läge

Jag har fått en ny telefon. Eller fått o fått, jag har fått betala för den men ändå, ni hajjar...

Den har mycket bättre kamera vilket är positivt när man är ute med barnen utan riktiga kameran.
Men jag gillar ändå den andra lite bättre när det gäller bilder på mig själv. Jag var liksom lite snyggare som halvsuddig.

Stand-up

Om jag inte får nåt jobb till hösten tänkte jag bli komiker. Jag tror jag har en inneboende talang för det nämligen. Imorse kom storhönan (efter att ha sett på Pippi) o sa: Mamma, säg Spunk till mig. Spunk, sa jag o hon fnittrade.

Sen sa jag: Hörru, sätt på dig spunken nu, för vi ska spunka iväg i spunken till spunken o spunka spunk till spunk. Hon låg o vred sig av skratt på golvet. Så enkelt var det. Jag ska nog bli komiker.

För fort för ofta

Jag läste en diskussion om hastigheter. Såna man håller eller inte håller på vägarna. Jag erkänner att jag ibland kan köra aningens några km för fort på en bra väg med bra sikt om jag är ensam på vägen. Men i denna diskussion var man aningen för att vad spelade det för roll om det gick lite för fort eller så skulle hastigheten hållas till punkt o pricka oavsett förhållanden. Sen var det nån som skrev så här:

Jag kan köra lite för fort ibland om jag är ensam i trafiken, det erkänner jag. Men dyker det upp nån bil bakom mig eller så så saktar jag ner o håller fartgränsen för det är ju egentligen vad man ska göra. Anser generellt att fartgränser bör hållas.

Då kunde jag inte hålla mig utan fick lov att inflika att om du kör för fort o nån kommer ikapp dig bakifrån, har den antagligen logiskt sett kört ännu fortare än dig o är säkert tacksam om du håller din höga hastighet du hade från början om han inte kan köra om dig.

Nu vill jag inte på något vis uppmuntra till fortkörning men ändå, om man ser på det logiskt.

2 veckorskur

Jag har tillverkat ett högst snabbihoprafsat sovbelöningssystem för storhönan. Inte bara det att hon inte orkar mer- JAG orkar inte mer nu. Hon är uppe o ränner på nätterna med 20-30 minuters mellanrum o det säger sig självt att man inte känner sig pigg på morgonen. Speciellt inte jag som är tvingad att sitta på sängkanten varje gång det vaknas o alltså inte ens hinner somna om mellan dessa halvtimmesintervaller.

Så i värsta Nanny-stil tillverkade vi tillsammans denna fina bild där jag klippte in henne i en säng, HENNES EGEN SÄNG, o sen fick hon klippa ut massa roliga leksaker som skulle sitta i leksaksaffärshuset. Det blev en hel del leksaker. Sen sätter vi en blomma för varje natt hon drömt söta drömmar på sin egna lilla kudde utan att störa mamma annat än för att kissa eller jaga monster ur garderoben. Efter 14 nätter kommer mamman känna sig så själaglad att hon gladeligen kommer köpa något från leksaksaffären som den stora hönan pekat på.

När vi klippte ut leksaker försökte jag förklara att jag inte kunde köpa alla saker hon satte som önskningar i affären, men jag tror bestämt att hon inte lyssnade. Som tur är har jag tid att spara för jag tvivlar starkt på att detta bara kommer ta 14 dagar.

Iggesund

Haft en underbar påsk. Om man då bortser från att ett visst lag torskade med 6-0 o förstörde en hel dag men annars... annars har vi haft det bra.
Tog en sväng till min farmor o farfar (eller farmor Stig o Hedda som storhöna säger).
Härligt att kunna äta ägg helt fritt utan att mannen klagar, vet itne varför han har sån fobi för ägg. Han säger det luktar bajs, men då har han inte bytt en lösblöja på ett tag.

Vi gjorde exakt samma resa för 5 år sen. Då var jag gravid med storhöna men jag visste inte om det än bara. Men min faster o en kusin hade sagt direkt när jag åkte därifrån att dom såg det på mina ögon. Men dom sa inget till mig. Hade ju kunnat spara in ett par kronor på graviditetstestet menar jag.

Min mamma är bra att ha

Igår ringde jag min mamma av 2 orsaker.

Dels ville jag att hon svarade på vilken tid vi skulle komma på påskmiddag idag (tack för den förresten).

Dels ville jag att hon talade om för mig hur man skulle få ut en snabbmakaron ur näsan på en liten unge som petat upp den så långt att den inte syntes längre.

Hon hade ett snabbare svar på fråga nummer 1.

Jag är nog gravid

Ja, alltså jag hade inte gjort nåt dumt så... Bara det att jag inte riktigt visste om jag skulle hinna klart innan han kom hem. Och den närmaste berkrivningen på hur det såg ut på övervåningen ett tag är väl oframkomlighet o kaos, men jag hade tröttnat på de stora garderoberna som jag släpade ut från barnens rum till hallen i väntan på att bäras ner i källaren (vilket inte kan genomföras förrän snön är borta). Men hallen var så mörk o trång och jag hade lite energi över. Men håll med mig om att det blev bättre. Sovrummet som fick ta emot garderoberna blev väl inte lika snyggt men där syns dom iaf inte o dom ska ju ändå vidare ner i källaren sen. Och om nu undrar över rubriken så visste jag ju inte om att jag var gravid sist jag fick den knasiga idén att göra om helt på övervåningen.

Vår?

Vissa bloggar just nu för fullt om våren. Det börjar faktiskt likna vår här med även om vi har lite snö kvar. Men det börjar sjunka o det är jätteskönt att vi börjar kunna använda trädgården lite igen. Har man bara pulsat över baksidan så kommer man in mot skogen o där är det bart. O vattnet i bäcken porlar som bara den så nånstans måste det smälta lite snö.

Mitt i ett hopp över bäcken

O sandlådan syns iaf

Fördel

Jag fick en Aloe Vera-växt av min syster. Jag blev jätteglad för det var snällt =)
Det är faktiskt till ödebygdens fördel att familjen bor här.

Imorse frågade storhönan om vi hade missat Dora? Jag svarade att jag inte visste om det var någon Dora idag för det var fredag fast söndag. Hon såg frågande ut.

- Vaddå söndag?
- Ja, alltså det är ju fredag fast dagen är röd så den räknas som söndag o på söndagar är det nog ingen Dora, iaf inte på påsken.
- Men varför är det en röd dag?
- Jo, det var väl idag som Jesus dog, så idag på långfredagen firar man att Jesus dog. Vet inte du bättre än jag vad som hände på långfredagen?
- På fredagar äter man fredagsmys, då dör man inte, sa hon surt o skuttade ur sängen.

Lösningen

Jag har listat ut hur man KOMBINERAR KVATITETSTID med barnen med EGENTID! Man leker kurragömma o sen gömmer man sig jävligt bra. Lätt som en plätt. Stora föräldrapriset kanske tack!

Jag har gjort nåt

Jag tyckte jag var söt när jag skickade helt apropå ett sms till min man. Så här stod det:

Kom ihåg att jag är din fru o att jag o våra barn älskar dig

Han svarade med att ringa upp o fråga vad jag hade gjort!
Jag svarade i min tur att det var väl inget fel i att skicka en liten uppmuntrande tanke till honom när han behövde jobba så här på långfredagen.

Men jag har ju gjort nåt såklart...

Analretendent man

Min man jobbar ju på ICA. Det kan man inte tro när man ska uppge hans arbetsgivare. Bolagsnamnet är "Månljuset AB". Jag tycker det låter som om han arbetar i en porrbutik. När jag nämde det för honom kommenterade han det med "Månljuset AB - where the sun doesn´t shine"

Säg vad beror det på?

Igår när jag satt på sjukhuset medans min far sov läste jag en gammal tidning och en hemsk artikel om kvinnlig könsstympning. I hörnet fanns reklam för en pin man kunde köpa från UNICEF. "varje barn räknas" eller nåt sånt hette kampanjen. Man får iaf en pin för 25 kr om man sms:ar UNGE till 72900 så det gjorde jag.

Jesus lever

Det är väl det som påsken går ut på. Iallafall vill dagis få våra barn att tro det. Själv känner jag mest att påsken går ut på att käka ägg o lata mig hemma i mammas soffa, kanske snaska lite ur nåt påskägg också.

Igår hade dagis stor påsksamling i kyrkan där några ur församlingen spelade upp Jesu korsfästelse, död o uppståndelse. Eller själva korsfästningen var de arma barnen förskonade ifrån då den skedde bakom en av de stora pelarna framme vid altaret. Även uppståndelsen skulle nog dra ut på tiden så historien slutade med att stenen vid graven var borta.

Efter den lilla teaterföreställningen så fick alla en varsin tulpan (det skulle kunna vara den på bilden och det är det också). Våra barn fick sin blomma av självaste Jesus som då var i hög grad levande. Senare när vi mötte ett par pensionärer i dörren till elaffären hade barnen fortfarande blommorna i högsta hugg, vilket tydligen triggade känslor hos den gamla tanten som utbrast i ett "åh, vilka fina blommor ni har flickor".

Jag tittade vänligt på henne, log o svarade milt "Ja, dom har vi fått av Jesus"
Tantens leende försvann o man riktigt såg hur förvirringen spred sig. Hon stakade sig lite o sa sen trevande "jaha, av chezus (jesus på nåt spanskt språk)"

Nej, av Jesus, död o uppstånden vid påsk, fortsätter jag lite lågt. Sen var jag faktiskt tvungen att skrattande berätta sanningen om påskspelet i kyrkan, för tanten såg ut som om hon skulle ringa socialen på stört. Trodde väl jag var med i nån hemsk religös sekt eller nåt.

112

Idag har jag ringt 112 för första gången i mitt liv. Hoppas det blir den sista, men det betvivlar jag tyvärr. Var hem till pappa imorse o då mådde han skapligt. Sen skulle jag tillbaka med en aftonbladet, då var det värre så då blev det ambulans och en massa timmar på akuten. Tur att jag hade min systeryster med, allt blir lättare när man inte är ensam. Nu mår han bättre men har fortfarande svårt att andas. Ska åka in med en bok imorgon ifall han blir kvar hela helgen, så han har något att göra.

Nu måste jag sätta mig o svänga ihop ett klokt interjuvformulär då jag ska ut på fältet imorn o interjuva en socialsekreterare. Blev liksom inte så mycket skolarbete gjort idag.

Vårens första cykeltur =)

Imorn kommer jag inte kunna sitta. Det vet jag redan nu. Idag sken solen så varmt trots att det stod -6 i bilen imorse o jag fick lov att skrapa rutorna, så jag tog cykeln för att hämta hönorna på dagis. Känns lite extra vårigt trots att snön ligger kvar när man kan börja cykla.

Men det resulterade också i att det blev svårt o få av hönorna hjälmarna.
Och jag kommer ha rejält ont i arsle imorn som sagt.

Något bra

Vet inte om jag har länkat till denna förr men i så fall gör jag det igen för den är så himla bra.

Nervös

Jag vet inte riktigt varför men jag börjar bli lite nervös faktiskt. På torsdag får vi vårt fullständiga svar på fostervattenprovet o även obduktionsrapporten. Nånstans inom mig är jag väl kanske orolig över att dom ska säga att "ja, hon hade ju turners syndrome som går att leva med utan problem o cystan hade vi ju kunnat operera bort o i övrigt såg allt bra ut, så det här var ju kanske lite förhastat av er att mörda er lilla bebis"

Antar att man i alla beslut oavsett vad det gäller hyser en inneboende rädsla av att fatta helt o hållet FEL beslut. Jag försöker lugna mig med att jag inte hade nåt fostervatten iaf, vilket inte går att tillsätta eller stimulera fram en produktion av, och därmed var förutsättningarna för att bebisen skulle överleva inte stora iaf. Så de andra proverna spelar egentligen inte så stor roll. Men ändå börjar man ju fundera fast man inte ska....

Ge mig en natt

Vid första ögonkastet kan denna löpsedel locka rejält för en trött småbarnsmamma som inte har sovit en hel natt på över 4 år. Sen tar den logiska hjärnhalvan över. Den halvan som inser att inte något av de 5 enkla knepen kommer inkludera ens barn. Som att skänka bort dem, eller uthärda tills de nått tonåren. Fast att dom blir 14 är ju ingen garanti å andra sidan. Då lär man väl ligga vaken o oroa sig för att dom inte är hemma. Man är liksom fast i sömnfällan livet ut. Och eftersom ett enkelt knep tvivelaktigt kommer vara "skaffa aldrig barn" så inser man snabbt att köpa tidiningen är slöseri med pengar. Bättre spara ihop till en bra barnvakt o 2 valium.

Gumman i lådan, vad har du för dig

Vi har köpt nya tvättsäckar till övervåningen. Det är bara att inse att IKEA:s är rymliga o bra men håller inte så länge. Tyvärr blir det aldrig nån tvätt i dom nya, för så fort jag försöker så sliter dom ut alla kläder för att krypa in o leka med dom.

Den svarta sanningen

Hahahaha, dagens bloggtips från min man. Skratta o gråt.

Hintar speciellt till systeryster som genast ska visa sin sambo.
Och även kommandomamman kanske ska sätta sin man vid datorn o klicka på länken =)

Vår vs baksidan

Sen har vi varit ute i "skogen".
Vår skog består mest av ett par halvförmultnande träd som står utslängda lite huller om buller i en smal remsa utefter huset, men ungarna älskar o traska omkring i sin skog. Och dessutom är det enda stället på tomten utan snö, och snön har vi definitivt tröttnat på vid det här laget.


På det här kortet ber jag henne att INTE äta mer snö. Lägg märke till att jag skrev mer innan jag skrev snö. Hon äter så jäkla mycket snö så jag blir tokig. Spelar ingen roll om jag försöker med att det finns bajs i snön, hon käkar glatt ändå o visar inga som helst tecken till att lyssna på mig.
- Titta mamma, vilken fin blomma (första vårblomman vi sett).
- Oh, jättefin, vet du vad den heter?
- Blåblomma.
- Nästan, blåsippa. Och den är fridlyst vilket betyder att man inte ska plocka så många.
(4 blåsippor senare)
- Plocka inga fler nu, då blir det inga kvar.
- Men jag tycker om blommor, jag vill ju bara krama dom.
- Men dom är fridlysta för att det inte finns så många, så man ska inte plocka alla.
- Men det finns många här, jag vill krama dom.
- Man kan inte krama dom.
- Kan man äta dom då?
- Nej, man kan inte äta dom.
- Vad kan man göra då?
- Man kan titta på dom.
- Äsch

Sen blev det att pulsa tillbaka o storhöna valde en annan väg än den vi trampat upp innan, så hon fastnade såklart. På baksidan går det fortfarande upp till knäna på henne.


Sen tyckte lillhönan det var helt ok att doppa en kall, olagad plätt i påskmust o sörpla i sig till fika när vi kom in. Hur mina ungar kombinerar sin mat kan man ju undra?

Höna from Hell

Idag har vi haft en dag på stående fot. Vi började med att garnera oss på ICA o gå tipspromenad. Barnen blev små tigrar. Även mamma fick va med o leka när lillhöna tröttnade.

Men att annonsera stort om ansiktsmålning var kanske att ta i va? Fast barnen var nöjda o jag skiter i vilket. Det var enkelt att få bort sen iaf...

Sen hälsade vi på barnens morfar som låg på sjukhus en sväng o sen fortsatte färden in mot Mora för att köpa glass. Den historien skulle kunna berättas på 2 sätt.

Om vi berättar historien på Elviras sätt (nu avslöjar jag hennes namn för första gången i denna blogg för jag har kallat henne Hellvira hela dan) så började det med att hon absolut skulle ha en TopHat. Jag vet av erfarenhet att TopHat inte är en favorit men som sagt så är hon inne i en period av totalt inre kaos just nu. Hon skulle ha en TopHat och det hördes. Väl genom kassan bryter hon ihop igen för det är ju ingen pinne på en TopHat. Hon vill ha glassen men absolut inte struten. Vad gör man? Denna gång var det faktiskt inte jag som stod för lösningen.

Det andra sättet att berätta en glasshistoria på idag är att stolt berätta hur storhöna klev fram o ställde sig mellan mig, TopHaten och Hellhönan o erbjuder sin glass att byta med. Den glassen hade pinne o jag höll andan medan lillhöna tittade på sin syster o sen hulkade fram ett "ja".
Här kan ni nästan höra en lättnadens suck nu hoppas jag. Så det blev en trevlig glassdag till slut. Och var storhöna fick idén ifrån vet jag inte för hon är INTE mycket för att dela eller leka tillsammans i vanliga fall. Men nånstans där inne finns det mycket omtänksam syster som bestämmer sig för att titta ut ibland.

Vår?

Idag skickade en vän till mig en liten film på mobilen. Filmen visade sonen som gungade o dottern som nöjt grävde i sanden. Full vår o solen i topp. Tänkte bara visa hur våra gungor ser ut. Sandlådan ska vi inte tala om, den tar vi oss inte ens fram till än. O skulle vi pulsa fram till den så orkar ingen gräva fram själva lådan för att sen kunna gräva i sanden.

Fördel vs nackdel

Fördelen med att ha gråmelerade golv är att man inte ser fläckarna.

Nackdelen med att ha gråmelerade golv är att när man väl skurar bort fläckarna o ser skillnaden, så blir man nästan rädd för hur skitigt det var!

Bassning

Personligen tycker jag att det är väldigt illa att svara sin barn med ett "mmmm" eller "jaaaaa" när dom ber än att titta fast man inte riktigt tittar. Jag brukar vara noga med att titta när jag säger att jag tittar. Men igår så skulle jag logga in på banken o hade bara 2 kontrollsiffror kvar att fylla i så efter 23 st "titta mamma, titta" så svarade även jag "jaaa" utan att titta varpå storhöna snabbt replikerar argt

MEN TITTA INTE MED MUNNEN MAMMA - TITTA MED ÖGONEN!!

Helfigur

Ikväll har jag pratat med en gammal vän. Eller hon är yngre än mig men vi har känt varann länge kanske jag ska säga så hon inte känner sig gammal när hon läser det här. Vi pratade mycket om mycket o alldeles för länge om man frågar hönorna. Dom fick varken välling eller kvällsfika i tid.

Vi pratade lite om träning och hur vi ska hitta formen. Vi kommer dessvärre att ses senare i vår eller i sommar o då måste man ju liksom ha kommit en bit med den här kroppen, annars får man ju skämmas. Eftersom vi inte setts på länge tyckte hon att jag skulle lägga in några bilder på mig själv på bloggen. I helfigur. Det tyckte inte jag. Så först tänkte jag dra dom gamla vanliga ursäkterna. Ni får välja själva vilken som låter bäst för just er.

* Kameran har ingen självutlösare o mina armar är inte 2 meter vilket gör det omöjligt att få med hela mig.

* Mina armar ÄR 2 meter men jag är så fet att jag inte får med hela mig iaf.

* Batteriet i kameran är dött

Men sen tänkte jag göra ett roligt inlägg av det hela o knäppa små kort av hela mig o så får hon pussla liksom. Efter lite knäppande här o där insåg jag att jag känner mig inte det minsta snygg inte ens i bitformat så jag hoppar över det. Skulle jag få med hela mig på bild skulle jag iaf dra in magen, sluta andas o vända mig i rätt vinkel o bilden skulle inte bli helt korrekt överensstämmande med verkligheten iaf. Så det får bli en bild sen när jag i samma inlägg kan lägga in en efterbild där jag är smal o snygg o sexig så jag slipper skämmas.

Jag är glad

Kan berätta för alla som vill veta att lillhöna hostade så hon kräktes igår kväll efter att hon somnat. Allt kom på mig o på dom handdukar som jag hade till hands. Storhöna vaknade inte trots att jag skrek efter pappa o mer handdukar. Lillhöna helt torr, hennes hår helt torrt. Sängkläderna helt torra, jag är tacksam... Idag mår hon bra. Lite snorig fortfarande dock.