Jag är ett skämt

Idag kände jag mig som den där figuren i en skämtruta jag såg för många långa år sen. En kvinna som passar på att skura golvet på toaletten när hon ändå sitter ner där. Jag har inte skurat men det hela började med att jag skulle bära upp en bänk till toaletten uppe. Jag torkade av den med en våtservett från köksbordet. Passade på att torka av bordet också, diskade upp lite, slängde komposten, insåg att den var överfylld så jag skakade ner lite i en ny, passade på att ta soporna, ut o slängde kompost o sopor, dammsög under diskbänken, dammsög köksgolvet, hallen, trappen, o när jag ändå var på övervåningen så tog jag sovrummet med, plockade upp kläderna, drog ut bänken från väggen, tapetserade upp en bård (jag lovar o svär), fortsatte in på toan - kom på att jag glömt bänken där nere, sprang o hämtade bänken, satte upp en bit överbliven bård på toan, satte in papper o tidningar på bänken o röjde upp bland alla tandborstar.. Äntligen var toaletten klar och jag hade fått en massa gjort på vägen dit.

Men det var bara uppvärmningen. Sen åkte vi ner för att flytta morfar. Ja, inte själva morfar då, han fick gå själv men allt bohag då han fått en ny lägenhet. Vi hann inte riktigt klart fast vi har kämpat som galningar så det blir jobb imorgon också. Så ursäkta mig men nu ska jag stupa lite i säng o drömma om en morgondag med ännu mera trappa upp o trappa ner (dessutom släpandes på barn)