Tröttmonster

Idag är jag trött. Förbannat jävla trött rent ut sagt. Jag vet att sömnen är en bristvara hos de flesta småbarnsföräldrar men att det går över. Men hur kommer det då sig att ju fler framsteg mina barn gör o ju mer dom utvecklas ju mindre sover jag? Minsta lilla hönan har slutat amma. Jag får erkänna mig ratad o dumpad men hon vill inte ens veta av att jag ens försöker lura i henne tutte så nu får det va. Men hon sover inte mer på nätterna för det, det enda som hänt är att istället för att vända till en tutte o sova vidare får jag springa upp o göra välling, hålla flaskan o sen försöka somna om - VARANNAN timme =( Jag vet att jag ska försöka söva om henne istället men jag ORKAR ju inte, vällingen går fortare o hon somnar om men det blir ju en ond cirkel, jag vet ju det..

Och stora hönan då, som hitills vaknat med en blöja av inte denna världen. Kall o blöt o hängandes till knäna. Ibland har den tillomed läckt fast det är den allra största megastorleken alla kategorier. Men mer eller mindre över en natt gick hon över till att vakna o vilja gå på toa o sen har hon vaknat men torr blöja. Som i ett trollslag och det är ju bra förstås men det är ju bara det att hon vaknar ofta nån gång mellan de där 1,5 timmespassen som andra hönan sysslar med så inte ens 1,5 timme får man sova i sträck. Så barnen går åt rätt håll o jag går åt rätt-åt-helvete-hållet...