Tänk att man inte riktigt uppskattar det man har, man drömmer alltid om något annat. Varför är det så? När lillhönan var liten så sov hon 22 timmar om dygnet o jag tyckte hon var såååå tråkig... Visst, lite skönt var det ju för då hann man med storasyster väldigt bra. Men jag längtade tills hon skulle göra annat än bara sova, äta o bajsa. Efter mågra månader så började hon vara vaken mer men kunde inte sitta o man fick lov att roa henne hela tiden o då var det lite jobbigt eftersom hon inte kunde hålla i nåt själv en längre stund, hon kunde liksom inte sitta o pilla på saker. Nu när hon är överallt (o då kryper hon ändå inte än) hela tiden, stoppar allt i munnen, har en förskräckligt kort stubin o sover vissa dagar o nätter uruselt så längtar jag lite tllbaka till tiden då hon bara låg o sov =)
Visst är det kul att barnen utvecklas men det går så fort nu o jag hinner inte riktigt med ibland. Hon reser sig mot saker men hon svajar som värsta rocker'n o säja att hon är stadig är att ta i grovt... Men men, snart kryper hon nog så då åker dom jobbiga trappgrindarna upp o jag måste dammsuga varje dag. Kanske bara är bra med andra ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar