Steg för steg

Jag börjar tro att framtiden kanske inte är så mörk ändå. Gäller bara att smida medan järnet är varmt. Jag tror att jag kan nog komma undan i livet som hemmafru o leva på intäkterna från små informationsvideos om jag börjar spela in dem nu. Personalen på högstadieskolorna kanske inte skulle kalla det information, utan mer avskräckande exempel-videos men när pengarna rullar in så bryr jag mig inte om vad de kallas.

Jag borde spela in små filmer om hur livet som gravid kan vara. Synd att jag har missat hur-man-försöker-ta-sig-in-i-en-duschkabin-och-misslyckas-scenen. Men igår funderade jag allvarligt på en kvällsrutin-scen. Ni får skapa mentala bilder nu, eller försöka låta bli - vilket som.

Det börjar iaf med hur en höggravid fetthög som har borstat tänderna och desperat försöker nå in med huvudet under kranen för att skölja med lite vatten. Magen eller tuttarna slår i hur hon än vänder o vrider o gör att hon studsar ut från handfatet gång på gång tills hon ger upp o kryper till sängs med vad som ser ut som fradga runt munnen. Eller kryper o kryper, krypa kan hon inte för då talar nerverna i ryggen om för henne att det här gör alldeles för ont för att hon ska kunna röra sig ur fläcken. Så hon småhoppar fram med ena benet och försöker hasandes dra det andra efter sig. Och kom ihåg att allt detta nu tar tid. Evinnerlig tid.

Sen rättar hon till den tjusiga glidmattan så hon överhuvudtaget med nöd o näppe ska kunna röra sig i sängen. Sen måttar hon så gott det går så arslet (som hon inte längre ser) ska hamna i kanten på mattan. Sen tippar hon över från alla fyra för att falla ner mot madrassen, medan hon desperat famlar efter täcket. För faller hon utan att få med sig täcket blir det kallt, eftersom hon inte bara kan sträcka sig lite smidigt efter täcket som ligger vid knäna efter att arslet o magen väl vidrört madrassen. Sen försöker hon andas. Eller andas, egentligen flåsar hon som om hon sprungit 8 varv runt huset mitt i vintern i bara bikini.