Inatt snöade det... Mycket! Eller ett par centimeter iallafall... Ok, inte så mycket kanske, men det blev ett litet lager o eftersom fartdåre nummer 1 var ledig i helgen så bestämdes det hastigt o lustigt o inte ett dugg oförutsett att idag var dagen då pulkabacken aldrig mer skulle bli sig lik. Nu pratar vi om pappalappan som redan när det stod klart att vi skulle ha barn nummer 1 i jan fick nåt visst i blicken o gick o mumlade nåt om pulkor hela sommaren. Sen att en 9 dagar gammal bebis inte var intresserad av att kasta sig hals över huvud nedför backen var ett bakslag. Men han har väntat tålmodigt.
Så efter frukost (den trötta mamman fick sova till 11 så jag tror jag behåller det där korset i taket jag tejpade upp ett tag till) sattes det på täckbyxor, tröjor, jackor, mössor, vinterskor o dessa förbannade vantar... Lillhönan somnade i vagnen efter typ 5 meter o Storhönan o Fartdåren gick med upphetsade blickar o bestämda steg mot mördarbacken borta vid lekplatsen. Dom travade högst upp för att få så mycket fart som möjligt men hamnade redan vid första böjen i diket.
Dom ändrade sig till att åka från mitten av backen då pulkan "drog så mycket åt vänster" (det är väl för i he-v-te bara o styra, jisses säger jag bara). Men hur dom än gjorde hamnade dom i diket till slut. Fast det verkade vara ganska kul det med.
Och det roligaste är nästan när pappalappan gör så att pulkan tippar på slutet.
Men jag ville också åka pulka. O dessutom ville jag visa att det kunde inte vara så svårt o åka rakt o få upp en bra fart. Det går o styra pulkor! Men här hamnade vi efter vårat första åk, käpprätt åt..... hmmm.... just det - diket! Den drog faktiskt åt vänster o det var skitsvårt att styra. Jag lovar!
1 kommentar:
Tänk va konstigt att det är så svårt att se på bild eller film hur brant en backe eller ett berg är!
Men ni hade roligt!
Skicka en kommentar