Seriöst så måste det vara nåt allvarligt fel på mig. Kan man bli senil som 31-åring?
Skulle handla lite korgar till barnen idag så vi seriöst kan börja sortera leksaker o kanske kasta en hel del. I kassan på Dollar Store inser jag till min fasa att mitt bankkort saknas (hur pinsamt är det inte att inte kunna betala i kassan). Talar om redan när han drar varorna att jag inte hittar mitt kort men att jag ska försöka med ica-kortet (vilket jag vet är meningslöst då vi hade 137 kronor innan maken tippade igår).
Till min stora förvåning kommer jag ganska rast ihåg att jag hade ju kortet på konsum igå, så jag måste ha lagt det löst i jackan - den andra vinterjackan som hänger hemma. Jag ursäktar mig o ber att få ställa undan mina varor för att hämta mitt kort. Vi går tillbaka till parkeringen, lillhöna har inte hunnit somna så hon är grinig som fan, jag kollar igenom plånboken lite raskt ifall att. Stuvar in barnen, åker hem igen, letar igenom andra jackan o får panik på riktigt. Kortet ligger inte i nån ficka alls. Tänker, tänker, tänker. Rusar ut i bilen o letar igenom plånboken igen, lite mer grundligt o där ligger det ju. På helt fel plats men dock i plånboken. Hur dum känner man sig inte då som gått igenom allt helt i onödan. Jag är ett pucko!
2 kommentarer:
Du, det där händer mig ofta. Ligger det i släkten? eller är det bara ett vanligt stressrelaterat problem!
Va skönt att ja kan skylla på gener, då gör ja det *S*
Skicka en kommentar