Olycklig kväll

Ikväll har jag varit antingen världens mest pedagogiska eller opedagogiska mamma. Vi hade en liten olycka här i kväll. Eller liten o liten, den var rätt rejäl tyvärr. Vi hade varit o hämtat pappan på jobbet när vi såg rökpelaren. Inom sig undrar man om man stängde av kaffekokaren.

Men storhönan var väldigt orolig ikväll o kunde inte sova.

- Tänk om bilen börjar brinna igen
- Nej, det gör den inte. Brandmännen har släkt elden o dessutom regnar det ute
- Men tänk om den börjar brinna o rullar in i vårat hus
- Nej, den står inte ens kvar, den är på verkstaden nu
- Men han som körde då, tog polisen honom
- Nej, dom tog körkortet så han får gå nu. Man får inte ha något körkort om man kör för fort
- Men hur kunde han sitta i bilen om den brann
- Nej man får inte sitta i en bil som brinner, då får man ju gå ur bilen
- Varför kom ambulansen då
- Kanske om det var nån som behövde plåster eller så
- Hur fort körde han, lika fort som du
- Nej, han körde jättefort, säkert flera hundra
- Du kör bara 70
- Mmmm

Plus 1000 frågor till. Hon har tänkt på det här hela kvällen och tyckt att det varit väldigt läskigt. Vi såg ju bilen från vårat fönster, bara tvärs över vägen. I vanliga fall är jag ganska rak o ärlig, ibland även rätt dramatisk. Man får inte springa runt med mat i munnen, man kan sätta i halsen o dö. Man får inte sitta på någons huvud, den kan dö, man får inte peta in saker i ögonen osv..

Men att ikväll förklara att den som körde bilen hon såg brinna utanför huset, dog inne i bilen gick liksom inte att förklara. Och absolut inte på sängkanten. Kanske var jag opedagogisk som gjorde en lätt o lycklig variant av det hela, men då får det vara så just nu. Hon funderar nog på döden o olyckor som det är.