"Det är tamefan inte sant, helvetes jävla skit. Varför kan inte djurgårn göra nånting rätt överhuvudtaget på bortaplan? Hur kommer det sig att vi är så jävla sanslöst urusla? Jaha, tack o hej då SM-guld, bättre lycka nästa säsong"
Så lät det från min man efter målet igår som gav Halmstad ledning över Djurgården. Min man o jag som träffades just i Halmstad vid en bortamatch för ganska exakt (usch, nu får jag väl spö för jag kommer inte ihåg vilket år det var, hur kvinnligt är det då?) typ 5-6 år sen. Min man är alltid så negativ medans jag försöker leva på hoppet. Vinner man med 1-14 så måste dom ju göra 1 mål o varför inte det första?
Försökte med att det är trots allt 3/4 av matchen kvar, klart vi hinner göra minst 2 mål men det muttrades o stönades nåt om att det var redan kört eftersom djurgårn e så usla på bortaplan...
Men sen på ganska kort tid slängde dom in 2 mål lite snabbt efter varann o jag är mäkta stolt över min man som var mer än glad men lyckades kväva den största överförtjusnigen för att inte skrämma barnen.. Och sen var tydligen Djurgårn ett bra lag igen helt plötsligt =) Lustigt det där!
Men störst av allt är nog skadeglädje ändå..Kan riktigt se framför mig hur Göteborgs fans hoppar av glädje när de hör att Halmstad petar in ett mål men oj vad besvikna de lär ha blivit sen..
*******FORZA DJURGÅRDEN*******
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar