torsdag 31 januari 2008

Allvarligt för en gångs skull

Jag vill att min man ska dö efter en kort (väldigt kort) tids sjukdom. Vore inte det det bästa tror i? Om man fick önska? I sin ålderdom helst förstås men när han dör, när han nu dör, för dö lär vi alla göra nån gång, vill jag gärna vara lite förberedd. Nu vill jag absolut inte att min lilla gnista o ögonsten här i livet ska dö ifrån mig o våra barn men en kompis berättade för mig att en kompis i sin tur till henne hade mist sin man o fadern till sina barn i en olycka mitt i natten. Tänk vad hemskt det måste vara att sitta o vänta på någon o tiden går o går o sen ringer nån o talar om att sorry, men jag tror din man är död. Nu lär dom kanske inte säga precis så men ni fattar vad jag menar. Att sitta ovetande o helt plötsligt bara så är ens partner borta. Dina barn är utan en förälder. Vad säger man till sina barn? Hallå ungar, er pappa är som fågeln vi såg i vintras, han flyger liksom inte längre. Usch, vad svårt det måste vara.

Jag tycker inte om olyckor över huvudtaget, dom är så olyckliga. Har haft ett barn på jobbet en gång vars mamma dog när barnet var ett halvår. Fy, vilken ångest man får. Vad ledsen man ska vara för att inte få se sina barn växa upp. O hon visste dessutom att hon skulle dö, ännu mera ångest.. Jag tänker leva för evigt!
Jag vill helt själviskt att alla i min familj ska leva för evigt...

Inga kommentarer: