Kulinarisk höjdpunkt

Nåt som jag märkt på senare tid (o inte bara sen jag flyttade ut i skogen) är att det är så kul när man hittar nåt nytt recept o lagar nåt gott som man inte ätit förut. På nåt sätt så känner jag mig nyttig o viktig när jag gör något annat än makaroner o köttbullar o det skänker mig en viss glädje o stolthet. Ikväll var det Molekyckling som stod på menyn. Tärnad fräst kyckling som kokat ihop med tomater, heta kryddor, kanel o hackad choklad inlindade i varma tortilliabröd. Låter väl gott? Maken var som vanligt lite skeptisk men ett snabbt påminnande om att han faktiskt gillat min senaste grekiska pytt med oliver o fetaost (fast utan oliver o fetaost) så höll han god min o dukade.

Familjen samlad vid bordet, lillhöna vräker i sig som vanligt, storhöna upprepar som vanligt jag är inte hungrig, jag behöver ingen middag, jag vill inte haaaaaaa! o vi vuxna mogna föräldrar tar för oss av den spännande kycklingen som faktiskt doftar gott av all smällt choklad. 20 sekunder senare är storhönan lockad till bordet genom lite coca-cola, hon tuggar lite slött på ett tortlilliabröd men vägrar titta på kycklingen trots att mamma looooovar att det ÄR choklad i. Pappalappan försöker få det att se ut som om han äter o hönsmamman har äntligen fått sätta sig ner o tar första tuggan...

Ibland är min man o jag rörande o nästan lite komiskt överens. Mitt i allt kaos så sneglar båda mot kylskåpsdörren. Ingen hittar lappen som lillhöna ryckt ner några dar innan o därför nu sitter långt nere på frysskåpet istället.
Ok, vad vill du ha, frågar jag?
Calzone, svarar han.

15 minuter senare så ligger det 3 rykande, härliga pizzor på bordet och alla inklusive storhönan äter med god aptit. Kycklingen är förpassad till komposten för länge sen o kommer aldrig ätas mer - den smakade skit!