söndag 27 januari 2008

Det började ju bra...

Det började med att storhönan slog upp sina gröna sköna o sa till sin sömniga mor: vad fin du är mamma i ditt täcke. Då blir man glad. Jag älskar dig mamma. Då blir man varm inombords o tänker att min lilla lilla tjej... Sen nu när hon har gråtit till o från en timme så känner man att "kan hon inte bara somna om igen". Hon har inte varit uppe tidigare än vanligt o har ingen feber så vad som är det egentliga felet vet jag inte.
Hon råkade få syn på ett jättegammalt rivsår som knappt syns längre o sen bröt helvetet lös. Hon ville se på Djungelboken o det var ju en bra idé tyckte jag så hann jag duscha o klä på mig o lillahöna men dessvärre skulle hennes Mamma Mu-skiva också vara på. Tog inte lång tid innan hon bröt ihop för att hon inte hörde nåt från TV:n.Jag föreslog att hon skulle stänga av Mamma Mu men då gick hon upp i höga oktaver. Hon ville ha mera ljud på Tv:n. 2 sekunder senare kom nästa bryt, hon hörde ju inte Mamma Mu... Ja, ni fattar spiralen va? Men hon var glad i några sekunder då hon sjöng med i Baloos "var nöjd med livet". Sen sjöng hon fel... såklart...








Påminner om den gången hon vinkade glatt hej då till mig på nedervåningen o sa att hon kommer snart. Sen sekunden efter bölar hon i trappen så jag tror hon har halkat eller nåt. När jag springer dit sitter hon på ett trappsteg mitt i trappen o gråter för att hon inte vill gå upp. Men kom ner igen då, säger jag. Men då gråter hon ännu mer o säger hulkandes att hon vill inte vara nere heller.. Tja, vad gör man... Man får inte skratta iallafall men det är svårt.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Låter som hon är i klimakteriet!
Jag känner igen mig i hela beteendet!

Anonym sa...

Ja, det kanske e d som e felet =)
Finns d inte medicin mot sånt =)