Blod, svett o tårar

Vissa dagar - oftast när jag redan gör 1000 saker känner jag nästan ett sjukligt begär att göra lite till. Så efter storhandlingen och mitt i pysslet beslöt jag mig för att självklart baka kakor.

Jag har hört att det är pedagogiskt riktigt och stimulerande för utvecklingen för små barn att få äta själva, även om det blir kladd överallt och kanske mer mat i hår och på golv än i magen. Egentligen tror jag att det påståendet grundar sig i att man som förälder hinner så mycket mer då ens barn är fullt upptaget en längre stund. Som att chokladdoppa o strössla till exempel...

Men mitt i kakbaket slash middagen slash pysslet ska jag släppa ut katten som skriker mig tokig och trampar på en tjock porslinsbit från toaletten (som fortfarande inte är lagad). Svär tyst för mig själv, undrar varför den ligger där o slänger ut den med katten. Fixar klart kakorna, rör om lite i en kastrull o sätter mig sen med miniägget som nu har mat precis överallt. Svär ytterligare en gång inombords då jag känner hur jag råkar sätta foten i nåt blött på golvet. Tar av strumpan och ser att jag blöder. Som fan dessutom. Sen ser jag hur det ligger stora pölar med blod i hela köket. Och nu menar jag pölar där jag stått o inga fåniga avtryck bara.

Så in på toaletten o fram med klorhexidinet. Illa nog o skära sig, men o skära sig på en bit från en toalett känns ju som om man kommer få bajsbaciller i blodomloppet o dö liksom, även utan att vara hypokondriker...