När man är sisådär 16-17 år och tror att livet definitivt är över
* den dag man fyller 30
* den dag man hellre sitter hemma en lördagkväll
* den dag man klär sig i en likadan träningsoverall som sin partner
det är då man fortfarande är lyckligt ovetandes att det är precis där man kommer hamna.
Hur många turister har man inte hånat bakom ryggen på dem när de kommit gående hand i hand med exakt likadana, fula, gälla joggingoveraller, lika jackor eller lika kepsar typ. Men jag tror kanske att det där med likheten kommer smygande. Man vaknar liksom inte upp en dag med gemensam garderob, utan det börjar lite smått med ett par skor eller vantar och vips så är det så smidigt att beställa samma när man vet att det finns i bådas storlek.
Och nu sitter man där själv utan att man visste ordet av.
* över 30
* har suttit hemma rätt många lördagar nu
Inser nu att vägen framför mig ser rätt spikrak ut, jag måste genast bryta detta mönster, så jag slipper ha hånande fjortisar i ryggen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar