Körkort någon?

Lite lustigt är det hur vissa saker lever sina egna liv hur mycket man än försöker styra dem. Som dagismornar till exempel. Dom är nog förinställda att stressas igenom hur man än gör, eller? Mannen i familjen håller just nu på o inskolar lillhöna. Det är hennes första veckan o som bakgrundinfo kan vi ju nämna att dte är typ minusgrader här uppe nu o maken o glimten i livet inte har nåt körkort. Så här lät det imorse:
Jag 07.50 - kliver du oxå upp nu så du hinner äta frukost o så innan vi måste åka?
Han 07.50 - ja, jag är ju på väg.
Jag 08.15 - Tar du o kliver upp nu om du ska ha nån frukost, det är svinkallt ute o det blir en massa kläder så det skulle vara lite skönt o få hjälp med barnen. Inte bara att äta frukost o sen sätta sig direkt i bilen.
Han 08.16 - Ja, jag är ju på väg.
Klockan 08.56 har jag klätt båda ungarna o satt dom i bilen o väntar bara på mannen såklart. Hur gick det till tro? Sen eftersom vi redan är sena (dom ska vara på dagis kl 09.00) så känner jag mig för stressad för att fälla ner o böka in dubbelvagnen i bilen eftersom de ska gå hem. Det blev så tungt med enkelvagnen o storhöna ståendes sa han, så då erbjuder jag mig att köra hem dem vid klunch oxå. Undra om det var det taktiken gick ut på från början, att bli skjussad fram o tillbaka? Att dra ut på tiden så jag skulle välja den enkla vägen. Nästa gång jag skjussar dig nånstans min älskling så blir det till KÖRSKOLAN *S*