Jag har ett problem. Ett riktigt I-landsproblem denna gång. Jag kan inte köpa godis längre. Gravidsugen som man är jämt blir det då svårt. Tycker det är pinsamt att betala i kassan. Antingen måste jag köpa så lite så dom inte tror att det är till mig utan typ till mina barn o då får jag bara handla på fredagen eller lördagen. Helst på lördagen när barnen är med.
Eller så måste jag handla så mycket så dom tänker att det omöjligt kan vara till mig, utan att jag säkerligen ska ha nåt kalas eller så o bjuda en massa, massa vänner som alla ska dela på snarret. Men handlar ja så mycket blir ja ju illamående o så mycket borde jag verkligen inte äta så oftast slutar det med att jag inte köper alls.. Det känns trist...
7 kommentarer:
Skicka maken! Du behöver allt godis du kan få!
Mmm, om det vore så enkelt. Vågar ännu mindre handla på hans jobb ju *S* Han är lite anti godis. fats han kom ju hem med en chokladkaka härom veckan förstås.....
Kan du inte gå med barnen i lite olika affärer och köpa lite på varje ställe? ;-) Eller helt enkelt skita i vad andra tror och tänker? :-) Eller köpa riktigt mycket på en gång så att du inte behöver köpa så ofta... Förslagen haglar för det är ju sannerligen ett allvarligt problem :-D
Kom och handla av mig! Jag har sålt mycket godis till gravida. För några år sen så kom det in en gravid kvinna och handlade 2 liter glass, varje kväll, i flera veckor. Den här kvinnan är en otrolig nyttig människa i vanliga fall. Men hon fick lov att ha glass för annars dog hon!
Popprinsessan: Vi bor i Orsa så det finns typ bara 2 affärer o välja bland annars hade det varit en bra idé. Sist köpte ja mycket o jag kan inte spara så ja äter upp allt o sen har ja tandvärk ett par dar så trot eller ej så e d inte så lockande...
Malin: Jag får kika när jag går in om d e du som sitter i kassan då så får ja passa på då =)
Öh, varför bryr du dig om vad de i kassan tycker?? ;o)
Varför? Antagligen för att jag e gravid men d syns inte än. Jag ser alltså bara fet ut. Egentligen bryr ja mig inte men d e väl nåt ja fått för mig...
Skicka en kommentar