lördag 31 januari 2009

Muskelbrist

Jag fick lov att köra min man till tåget imorse då han inte har nåt körkort, vilket han tycker att han klarar sig utmärkt utan så här i ödemarken. Det är tur han har en snäll fru. På vägen berättade att jag hade så ont i ena armen. Jag kan inte ha den i vissa vinklar eller göra vissa saker med den.

Han trodde det var muskelbrist o jag mobbade honom hårt för inte fan kan man väl ha muskelbrist. Om man inte förlorat nån muskel men då skulle jag nog märkt det plus ha lite mer än obehagligt ont. O dessutom om jag skulle ha muskelbrist o i detta fallet biceps så skulle jag väl inte kunna lyfta armen alls.

Han himlade med ögonen. Han hade sagt muskelbristning, men jag hade som vanligt avbrutit honom innan han talat klart. Brukar väl jag aldrig göra?

2 kommentarer:

Anonym sa...

Känner igen det där med körkort.. :) Daniel anser att han inte heller behöver det eftersom vi bor nära stan och jag har ju det så då behöver inte han.. Vore ju kanske kul att få bli hämtad nån gång :)

kram kram

Anonym sa...

För att inte tala om när nån är sugen på chips, då måste JAG ut i kylan...