Börja ana oråd

Nu för tiden passar jag mig för saker som kan bli cravings. fast å andra sidan kan va som helst bli ett hang up när man är gravid. Idag vågade jag mig på att göra "citrontomater" till middagen. Det är tärnade tomater i citronolja, vinäger o svartpeppar. Åt säkert ett kg tomater på detta sätt när jag väntade lillhöna så jag var lite rädd att väcka den björn som sov, men jag tror att dte gick bra. Egentligen förstår jag inte varför denna graviditet kom som en chock då min kropp gett mig ganska tydliga signaler redan från början.

Jag kommer till o med ihåg att jag bloggade om att jag o barnen en eftermiddag drog ut hela sovrummet, möblerade om (plus möblerade om barnens rum) o skruvade ihop sängstommen alldeles själva, o dessutom utan beskrivning. Som nåt slags självmordsföretag då barnen skulle hjälpa till o skruva o lyfta o allt va skittungt o man var helt själv o man visste att man måste va klar innan kvällen för annars hade man ingenstans att sova. Nu snackar vi boande i tidigaste laget. Då hade jag väl varit gravid i nån vecka om man räknar bakåt.

Sen vaknade jag en natt nån vecka senare men en obeskrivlig sugenhet på just citrontomater. Nästan sådär så att jag var på väg ner i köket mitt i natten för att kolla om vi hade vinäger hemma.

Ytterligare nån natt senare vaknade jag med kramp i vaden. Hade jag ofta när jag väntade storhöna men väldigt sällan med lillhöna men trots allt är det en väldigt vanlig gravidkrämpa.

Så egentligen fanns ju tecknen där, jag ville bara inte se dem... Korkat!