Opsykologisk mamma

Jag vinner nog inte nåt pris för snyggaste psykologiska effekt, men däremot som bästaste mamman i världen. O det andra priset är mer lockande tyvärr. Imorse villle storhönan inte gå till dagis. Det var så tråkigt, sa hon o alla var så dumma. Sen började hon verkligen gråta på riktigt. Inte en gnäll-fröken-sur-på-tvären-gråt utan en jag-är verkligen-ledsen-inombords-gråt. Eftersom Pappa-lappa började lite senare så bestämde jag mig för att ta en halvdag jag med o sen läsa ikapp ikväll. Så barnen blev hemma o när vi skiftat hemma hade jag ledsnat efter 10 minuter. Kändes ju lite som om dagen var förstörd för hemma med barnen får man inte mycket gjort.

Storhöna började prata om badhus o det lät som en jättebra idé. Vi plockade raskt ner handdukar, badkläder o simpuffar o satte oss i bilen. Vi hade askul men var hemma lite väl sent. Därav snabbmiddagen o dessutom framför TV:n (händer väl typ en gång om året hemma hos oss så hönorna var eld o lågor).

I mitt inre VET jag att jag nån gång i framtiden kommer få höra en ledsen storhöna säga att hon är så förkyld i magen så hon kan inte gå till dagis, för att i nästa andetag skina upp med stora ögon o säga: Mamma, ska vi åka till badhuset istället? Men just idag var det värt det o imorgon ska dom vara lediga med papsen.

O nåt gott kom ur TV-middagen även för min del. Vi har bordet vänt åt andra hållet egentligen men när man väl vänder det så kan man få så rent i hörn som man annars inte kommer åt. Jag är absolut ingen pedant men det är en otroligt tillfredsställande känsla av att ha rent under mattor o soffor även om det inte syns. Varför är det så? Jag blir liksom glad i själen.