Obligatoriska julblogget

Så, då har den julröda ilskan lagt sig o det kliar lite i fingrarna.. Det känns väl nästan mer eller mindre lite obligatoriskt att skriva om vår första jul. Vår första jul i ett litet hus vid skogens slut. Vår första jul med en riktig gran. Andra år har vi haft en plastgran som har varit enkel o ställa fram o tillbaka klädd o allt. Sista julen innan vi flyttade från stan så bjöd mäklarfirman på en gran men den kom aldrig längre än till förrådet. Nu var jag till o med ute o sågade ner granen själv en bit bakom huset. Dessvärre var granen lite ostabil för den hade väldigt korta grenar åt ena hållet o tjocka, långa fina grenar åt andra. O jag hade köpt en julgransfot på Willy´s så ni kan ju räkna ut att den stod inte så länge innan den hamnade i 55 graders vinkel ungefär. Men med en hammare under foten o en kattmatsbuk som motvikt så blev det ganska bra till slut. Storhönan kastade på allt glitter i en stor hög på nedersta grenen. Sen var hon klar.

Men vi fick ordning till slut lagom tills granen fick lite för mycket lut o höll på att tippa. På stora dagen D skulle vi hem till barnens mormor o äta julgröts-frukost-lunch. Lillhöna är trött o gråter, storhöna vill inte ha strumpor, mamma vill bara sova o pappalappa jobbar. Hej o hå - ner vi gå, då kommer braket o katterna farandes.. Hej o hå - julgran nere för räkning... Vatten över hela golvet, klapparna alldeles dyngsura... Hej o hå...... vad kul det är med jul.

När klapparna väl står på tork o vattnet är upptorkat, katterna utkastade på balkongen o lillhöna tröttnat för längesen bär det äntligen av...

Väl hemma igen kommer barnens morfar o det blir Kalle Anka i soffan, så här kul tyckte storhönan det var:


Men sen blev det mat o plötsligt såg vi en lykta som blinkade inne i skogen. Den kom närmare o närmare o snart skymtade man nåt som stapplade sig fram genom snön - Tomten! Först satt storhöna som klistrad vid det lilla trappfönstret o såg tomten smaka på pappalappans goda ris á la malta, men sen började hon bli lite orolig... Skulle tomten komma in nu? Men tomten smög vidare till hönans stora förtjusning o fortsätter det så här så lär hon tro på tomten tills hon är 23 *S* Och lillhöna var inte alls rädd för morfar denna gång.


O sen en massa julklappar såklart.. Storhönan trodde inte sina ögon. Första julen som hon förstått lite mer. O att det fanns en massa paket o nästan alla var till henne. Som rena rama julafton alltså!